Betygssättning är inget jag sysslar med egentligen.Därför känns helgens bokbloggsjerka så svårbesvarad:
Veckans fråga kommer från Mia: Är tre ett dåligt betyg? (Gäller betygskalan 1-5. Sortera in trean på motsvarande plats om du använder en annan typ av poängsättning)
När jag skriver om böcker, filmer eller teater så bedömer jag om den är läsvärd eller sevärd och varför jag anser det – men jag sätter inget betyg. När jag emellanåt undervisar sådana kurser som ska ge studiepoäng så kör jag bara godkänt-underkänt (det är jobbigt nog att bedöma!). Sifferbetyg känns helt enkelt främmande, vilket delvis kan bero på att jag gick många år i en skola som bara gav skriftliga utlåtanden och t.o.m. när vi började få sifferbetyg så kompletterades de med skriftliga. Sen har jag förstås fått sifferbetyg på uni, så jag vet hur de funkar, men det känns inte bekvämt att sätta betyg för det.
Med den invändningen mot frågan sådär rent principiellt så kan jag säga att jag tycker att ett medelbetyg är just det – lite väl lagom. Det är inte ett dåligt betyg, men det andas ”okej, du motsvarar förväntningarna, som inte är så höga”. Ologiskt nog så kan jag å ena sidan säga att jag ogillar betyg (jag ogillar bedömning överlag), men å andra sidan vill jag gärna ha kicken som ett ”bra vitsord” ger. Så, om jag får en trea (eller motsvarande) så är jag en aningens missnöjd. Får jag 3+ så är jag vanligtvis helt nöjd. Man vill ju skilja sig från massan, vara litelite bättre än mittemellanlagom.
Speciellt ljus häromdagen (utsikt från lägenheten). Den här bilden har inget med texten att göra, jag ville bara dela med mig!
En kattslavs dagbok 
Jag funderar fortfarande på hur jag ska besvara den här, jag är som dig, jag sätter inte betyg själv på det jag läser, och 3 ser jag som godkänt, varken mer eller mindre. Det jag behöver fundera på är varför jag inte sätter betyg…
Tre är ”helt okej”. ”Damned with faint price” kanske. Men jag tycker inte att man ska behöva sätta betyg om det inte finns någon orsak, en siffra säger så lite.
Ja, mellanmjölk 🙂
Jag är helt fascinerad av konceptet mellanmjölk 🙂 Här i Finland finns det fettfri, lättmjölk och helmjölk. Helmjölken hette ”konsumtionsmjölk” när jag var liten, men nåt tag så tror jag att de försökte få folk att dricka mindre fet mjölk, så de bytte namn. Jag vet inte om det finns ”ettans mjölk” mera, det fanns 1% fett i den. Men just mellanmjölk – det finns bara i Sverige.
Vacker himmelbild – helt klart över mittemellanlagombetyg för den! 😉
Tack 🙂
Jag är inte heller så förtjust i bedömning (beror nog på skoltiden) men började ändå betygsätta när jag bloggat ett tag, lite som en vägledning. Men jag tycker att det är svårt, blir lätt missvisande och sätter inte heller betyg på alla böcker.
Det är så onyanserat. Eller så borde det vara ”intrig 2, persongalleri 4, språk 5…” och det känns lite väl upphackat. Så gör vissa institutioner på Hfors uni med pro gradubetygen (Masteruppsats / D-uppsats), ger noggrant delbetyg och sen ett fint latinskt helhetsbetyg:-)
Helt rätt, man vill ju alltid vara lite lite bättre. Som läsare kan en trea få mig att läsa boken då det känns som ett ok betyg. Som författare skulle jag nog vara ok med en trea men inte överlycklig.
Precis. Men hellre läser jag om varför en bok är läsvärd eller inte, än ser en siffra.