Somliga straffar kattguden genast

När jag var sjuk så låg jag mest i sängen och sov. En av de dagarna (måste ha varit i fredags) vaknade jag av ett himla liv: galopperande katter åtföljt av ett konstigt prasslande. Jag skyndade mig förstås upp för att kolla vad det var och såg en liten grårandig skepnad med en prasslig plastpåse rusa fram och tillbaka i lägenheten, med Simba efter. När jag väl lyckades tränga in den stackars hysteriska Agnes-katten under datorbordet så kunde jag lirka loss fruktpåsen som hon lyckats trassla in sig i. Hon hade på något sätt fått in huvudet och ena benet genom handtaget, och sen satt den förstås fast och hon blev rädd för ljudet och försökte springa ifrån det… Vad Simba riktigt tänkte vet jag inte, men hon hade alltså sprungit efter, fram och tillbaka, fram och tillbaka.

Jag slängde bort påsen och funderade lite på variallsindar den ens kom från, vi brukar undvika att ta plastpåsar i onödan (den där plastångesten, ni vet), utan brukar ha en flergångspåse med till butiken. Så såg jag en liten papperspåse på golvet också. Och en karelsk pirog. En nybakad, smörindränkt karelsk pirog med korngryn, en av dem som jag köpt i Hagnäshallen på hemväg från läkaren för att pigga upp mig lite. Den kom visst i en plastpåse också, då smöret läcker igenom… Jag hade suttit vid datorn en stund och kollat mejlen och ätit karelska piroger och tydligen glömt de överblivna på bordet när jag lade mig igen. Lite senare hittade jag resten av den andra pirogen också. Synnerligen begnagad.

Så en viss liten marodör – som inte får gå på bordet – hade luktat sig till resterna, dragit ner påsen på golvet, tagit sig igenom dubbla påsar för att komma åt innehållet – och trasslat in sig i plastpåsen. Rätt åt henne, tänkte jag helt fräckt: somliga straffar kattguden genast. Hon var väldigt törstig resten av dagen förresten, undra på det.

Funderar på en ny tagg: ”katt klåpar”…