Yäck

I Eva Ibbotsons underbara bok Den stora spökräddningen finns det en Hagga, vars specialitet är de mest vidriga lukter man kan föreställa sig. De beskrivs som "våt vallever" (väldigt romantiskt, det är vad hon bar när hon träffade sin man), "smutsiga strumpor", "vidbränd pölsa", och så vidare :p En odör som jag inte minns att finns där, men som bra kunde platsa i katalogen är skämd njure :yuck:
Som jag har sagt så lockar vi Twister att äta med vadsomhelst, och det som smakar bäst är tydligen njure. Som luktar ganska illa till och med som färsk… och som alla inälvor så håller den väldigt dåligt. Idag slängde jag resterna från veckoslutet i komposten, och jag måste säga att stanken var något av det värsta jag någonsin har upplevt, och jag är normalt inte särskilt känslig för "det abjektala" som det heter i fransk litteraturteori (ett utmärkt uttryck att svänga sig med när man inte vill tala om "utsöndringar" 🙂 :ko:

Annonser

En tanke på “Yäck

  1. Ping: Kokos husmodersskola | En kattslavs dagbok

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s