Inbjudan till resa

Dagens fråga i bokbloggsjerkan är Kan du dela med dig av några boktitlar/författare som får en att vilja resa? O ja 🙂 Jag reser mer än gärna i böcker, betydligt mindre i praktiken. I allmänhet inspireras jag att resa av bra naturbeskrivningar, när författaren får fram en känsla av ett landskap som lockar mig.

Som vanligt har jag svårt att begränsa mig 😮 Det står faktiskt några – här är "några".

Rosamunde Pilcher, en av mina feelgood-författare – te och blommor, lagom med drama och kärlek – får mig alltid sugen på Cornwall och Skottland, två ganska olika landskap som hon beskriver inbjudande. Cornwall för ljuset och vattnet och Skottland för färgerna, dofterna, luften.

L. M. Montgomerys böcker får mig (liksom miljoner andra) att vilja resa till P. E. Island någon gång 🙂 Hon skriver så otroligt vackra scenerier och de där röda vägarna vore ju spännande att få se.

Eva Ibbottsons Journey to the river sea fick mig nyfiken på Manau och Sydamerika, fast jag i praktiken antagligen skulle vara rädd för alla spindlar och andra kryp… :bug:

Alla Vivi-Ann Sjögrens böcker får mig att vilja vara en såndär människa som reser och tar emot nya intryck med öppet sinne. Inte minst Morgon och afton i Sahara, som handlar om hur hon och hennes man återvänder flera gånger till en specifik oas i Saharaöknen och bor med folket där, trots att de knappt talar samma språk. Underbar bok, vacker och vemodig.

Andra kattslaven lägger in en röst för facklitteraturen och lyfter fram sin nya flora som inspirationskälla. Vi måste uppenbarligen vandra i fjällen och försöka hitta en isranunkel. Den blommar inte så ofta, så det kommer att vara en utmaning :wait: