Barnens århundrade?

Jag läste nyss en bok av Margit von Willebrand-Hollmerus, som jag hittade på en utsorteringshylla. Den heter Ta ner månen, Berit och har kommit ut 1954.

Storyn är i korthet att tioåriga Berit beger sig på äventyr för att få tag på en specifik docka, som hennes pappa inte köpt till henne som han lovat. Hon är besviken, eftersom han lovat att hon ska få den när han kommer hem efter sin tvåveckors smekmånad.

Hon går verkligen genom enorma strapatser för att få tag på den där dockan, men mest undrar jag över konceptet ”barn behöver man överhuvudtaget inte ta någon hänsyn till”.

Pappan berättar (efter att ha varit borta i fem dagar) dagen innan det ska ske att han tänker gifta om sig och hans tioåriga dotter kommer att få träffa sin styvmor för första gången om två veckor när de kommer från bröllopsresa. Hon tas hand om av hushållerskan, som när två veckor nästan gått avslöjar att samma dag som den nya frun kommer så kommer hon att sluta och sen får Berit aldrig se henne mer. När de väl kommer så har pappan inte hunnit köpa dockan och säger ”det gör vi på tisdag, du är väl inte så barnslig att du gråter för det”. De vuxna tycker att det väl inte kan vara något större problem (okej, styvmodern får faktiskt en rynka i pannan och säger ”jag visste inte att du hade lovat”) med vare sig det lilla sveket eller det faktum att ungen får en styvmor hon aldrig ens har träffat. Inte ens författaren gör någon större affär av detta, känns det som. Flickan förblir odelat lojal gentemot sin far hela boken igenom, även om hon är besviken på att hon inte får sin docka och är skeptisk mot den nya styvmodern.

Jag har stött på något liknande i Jeanna Oterdahls Till min kära dotterdotter – om jag hade någon (utgiven 1961, men texterna är från tidigare). Där finns också en flicka som får en styvmor som hon får träffa först efter äktenskapet (eller åtminstone inte långt före).

Var detta normalt på fyrtio-femtiotalet (eller tidigare?)? Jag menar, det är en sak att tycka att barn inte ska ha makten i familjen, men en helt annan att de inte ska veta något alls i förväg när det gäller stora förändringar i tillvaron – nya fruar eller flyttar eller annat. Jag har svårt att föreställa mig att någon vill ta in en ny person i familjen på permanent basis utan att ens ha presenterat den för sitt/sina barn först, än mindre låtit dem lära känna varandra först. Weird.

Vad säger mina äldre eller historiskt bevandrade läsare?

 

Annonser

6 thoughts on “Barnens århundrade?

  1. Både boken och författaren lät så bekant att jag har surfat runt en stund och läst om henne. Hennes barnbarn Johan Bargum säger att hon hade en fin psykologisk insikt. Fast den insikten slumrade kanske i boken om Berit.

    Jag tror nog att det var tämligen vanligt att man inte informerade sina barn om vad som skulle hända – det var enklast att inte ora dem.
    Margaretha

    • Oj, är Johan Bargum hennes barnbarn, kul. 🙂 Jag känner egentligen bara till hennes namn för att hon har skrivit några böcker om teater i Finland (Svenska teatern kanske?), som jag har hyllyterat ett antal gånger… Jag tycker att boken annars är välskriven och trovärdig, så han har säkert inte fel i den psykologiska insikten. Det känns bara så egendomligt att det är så självklart att barnet inte informerats i förväg om stora förändringar. Där har skett stora förändringar, verkar det som.

  2. Jag har inget minne om att någon skulle ha diskuterat med mig om vad som skulle hända förrän jag var rätt högt upp i tonåren. Förresten Margit von Willebrand-Hollmerus skrev ju också Pojken med guldhåret och andra underbara sagor som jag fick som mycket liten av min far, tyvärr försnillades den sedan.

    • Du menar det? Så det var inte något väldigt ovanligt då? Jag menar, jag har kanske inte haft något som helst att säga till om angående stora förändringar, men de har åtminstone inte kommit som totala överraskningar två veckor i förväg…

      Så tråkigt att boken kommit bort – jag ska säga hepp om jag råkar se ett ex någonstans 🙂

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s