Mångstämmiga verk

Svetlana Aleksijevitj fick Nobelpriset år 2015 ”för hennes mångstämmiga verk, ett monument över lidande och mod i vår tid”.

Jag läste redan i våras en antologi med texter och intervjuer: Förförda av döden (Ordfront 1998), men av någon anledning blev det inte av att blogga om den då. Början av den boken läste jag de facto redan då hon fick Nobelpriset, skrev om den här, men sen fick den vila, det är tung läsning.

Nu när jag öppnar den igen sugs jag genast in i den, i de små glimtarna av människoöden. Aleksijevitj intervjuar människor om olika ämnen och texterna blir till en mosaik som bildar en sprucken och ofta fruktansvärd verklighet. Hon intervjuar många flera människor än hon citerar, många gånger, för det tar ofta tid innan de öppnar sig och verkligen börjar berätta. Resultatet är texter som känns som ett knytnävsslag i magen och jag får ofta tårar i ögonen när jag läser. Det är inte den kathartiska gråten som kommer av något som är sorgligt, utan en gråt över all onödig smärta som finns, förorsakad av människor. Det är genialiskt och jag är glad att Svenska Akademien kunde inse att detta också är litteratur, stor litteratur.

Antologin innehåller texter från flera olika böcker. I Kriget har inget kvinnligt ansikte från 1985 har Aleksijevitj intervjuat kvinnor som deltog i andra världskriget. De talar om att arbeta som prickskyttar eller sjukvårdare, om att försöka bevara sin kvinnlighet och om de minnen de har.

I De sista vittnena (1986) har hon intervjuat folk som var barn under kriget, berättelser om svält, flykt och barns sätt att förhålla sig till sådant, t.ex. byn där tyskarna dödar alla utom ett par barn som gömt sig och hur de inte var rädda för alla döda omkring sig ”för vi kände ju alla”.

Zinkpojkarna (1989) handlar om kriget i Afganistan, det hyllade kriget som beskrevs som ”hjälpen till broderfolken i Afganistan”, där unga pojkar skickas hem i zinkkistor, som myndigheterna försöker sprida ut på kyrkogården om natten, för att folk inte ska se hur många de är. Samma förnekande som återkommer nu i berättelser från Ukraina, där det officiellt inte pågår något krig alls… Hon intervjuar soldater som kommit hem eller anhöriga till dem som inte gjort det. I förordet berättar hon också om de som inte ens vågar bli intervjuade, av rädsla att bli avskedade ur armén. Egentligen var hon trött på krig och ville inte skriva mera om det, men kunde inte låta bli.

Förförda av döden (1993) är lite annorlunda, där skriver hon om människor som förlorat fotfästet när Sovjetunionen kollapsade och begått eller försökt begå självmord, för att den nya världen är för kaotisk att leva i. Inget av de de kunnat och vetat under Homo Sovjeticus-tiden räknas, deras minnen är ointressanta för de nya generationerna.  Det är inte så odelat enkelt att frihet och kapitalism automatiskt gör livet perfekt. Jag kommer att tänka på den tyska filmen Goodbye Lenin, men den var förstås mycket muntrare.

Jag inser när jag försöker beskriva det jag läst att det låter som om Aleksijevitj skulle frossa i elände, men det är inte så det känns. Hennes värme och medkänsla lyser genom texterna, kanske för att de intervjuade tilltalar henne på ett sätt som gör att man som läsare inser att det måste vara en stor lättnad för många att få tala också om sådant som är svårt, som de kanske burit på i sjuttio år, utan att tala med någom om det.

Ett modigt val av Akademien 2015, som sagt, mycket otraditionellt. Fjolårets val var ju också otraditionellt, för att inte tala om kontroversiellt. Jag är uppriktigt nyfiken på vad vi får höra Sara Danius säga i morgon!

En tanke på “Mångstämmiga verk

  1. Pingback: Kvinnliga nobelpristagare: samlingspost – En kattslavs dagbok

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s