Ett måste du veta

Det finns några fraser i Astrid Lindgrens författarskap som jag tror att alla svensktalande (och många andra) känner igen. ”Förgrömmande onge” till exempel, eller för att ta ett positivare exempel från samma universum: ”du och jag, Emil, du och jag”, när Emil och Alfred nattbadar i den småländska tjärnen.

Men det finns också mörkare stråk i Lindgrens författarskap, som de kalla fickorna som fötterna plötsligt rör vid när man simmar i sommarljumt vatten. Skorpan, som gråter av dödsångest: ”Hur kan det vara så hemskt”, frågade jag, ”hur kan det vara så hemskt att en del måste dö, när dom inte har fyllt tio år ens?”; Mio som sträcker sig efter sin väns hand i mörkret: ”Men det var ingen hand. Det var en klo av järn” och meningen som får världen att stanna: ”Allrakäraste Syster, ett måste du veta!”

Jag började tänka på det här för att bokbloggsjerkan undrade om tidigare bokminnen :

Vilket är ditt tidigaste och/eller starkaste minne av böckernas underbara värld?

Ett av de tidigaste minnena jag har av att läsa om och om igen är just Allrakäraste Syster, bilderboken från 1973 (originalberättelsen är från 1949) med Hans Arnolds fantastiska teckningar av en annan värld. (Just det exemplaret lästes sönder helt och hållet, men jag har förstås ett nytt.)

allrakaraste

Omslagsbild lånad från Libris: http://libris.kb.se/bib/11766743

Salikon finns bakom rosenbusken, det är är den underbara, roliga, spännande –  och bitvis skrämmande – värld som ett ensamt och åsidosatt barn beger sig till när hon känner att ”pappa tycker mest om mamma, och mamma tycker mest om min lille bror, som föddes i våras.”

I den världen är barnet huvudpersonen och har en syster som älskar henne mest. Men ändå, till och med när de är tillsammans i Den Vackraste Dalen i Världen, så tränger sig verkligheten på, den som ingen riktigt vill erkänna, den som det inte går att fly från, fast hon försöker:

”Allrakäraste Syster, ett måste du veta!”
Det gjorde så ont i hjärtat på mig just då.
”Nej”, sa jag. ”Jag vill inget veta.”
”Jo, ett måste du veta”, fortsatte Ylva-li.
Då slutade blommorna att sjunga och träden att spela, och jag kunde inte längre höra bäckens melodi.
”Allrakäraste Syster, sa Ylva-li. ”När Salikons rosor vissnar, då är jag död.

Ett av mina tidigaste bokminnen är en berättelse om sorg och förlust. Jag undrar vad det säger om mig?

Roald Dahl roundup

Idag/igår tog novellutmaningen slut, tyvärr har jag inte riktigt hunnit med den så mycket som jag skulle vilja, även om jag har läst en hel massa noveller – tack vare utmaningen och här på sistone tack vare mitt Sookie Stockhousefnatt…

De senaste dagarna har jag läst Roald Dahls Tales of the Unexpected, jag har läst den tidigare, novellen Lamb to the Slaughter de facto flera gånger, då den ofta dyker upp i antologier. Helena Dahlgren nämnde Dahls novell The Landlady i sin bok 100 hemskaste, vilket inspirerade mig att läsa om den och sen måste jag ju läsa lite andra historier i samlingen.

De är fortfarande bra, de bästa är direkt fantastiska, men jag märker att jag noterar Roald Dahls omtalade misogyni mera än jag gjorde som yngre. Misogyni, förresten, snarare misantropi – de allra flesta personerna i berättelsen är obehagliga människor på ett eller annat sätt. Jag menar, det är inte så att alla personer behöver vara änglar, men när jag som läsare snarast tycker att det är skönt att det händer dem otrevliga saker så är det något överdrivet när så gott som alla är direkt vedervärdiga…

Nedan ett urval (varning för spoilers):

11. Läs en novell där huvudpersonen är förälskad: ”Lamb to the Slaughter”.

Mary Malony är gravid i sjätte månaden och älskar sin polismake djupt, hela hennes värld kretsar kring honom. En dag kommer han hem vill skiljas. (Från sin gravida fru några månader före födseln, ni förstår vad jag menar med otrevliga typer?) Förrvirad och upprörd drämmer hon till honom i huvudet med en djupfryst lammstek. För att rädda sitt ofödda barn från galgen sätter hon lammet i ugnen, går ut och köper tillbehör och kommer hem och anmäler att hennes man blivit mördad.  Medan polisen säkrar spår och kollar upp hennes agerande under kvällen bjuder hon dem på lammstek. De äter upp den med god aptit medan de diskuterar hur de ska hitta mordvapnet…

16. Läs en novell med en kroppsdel i titeln: Neck

En kolumnist lyckas mygla med sig på en veckoslutsbjudning hos en rik adelsman och hans goldddigger till fru. Hon flirtar ohämmat med andra män och är allmänt överlägsen och ovänlig mot sin make. Huvudpersonen och den äkta mannen ser på avstånd hur hon och en annan man flirtar och hånglar i trädgården. I samband med det lyckas hon fastna med huvudet i en staty. Först verkar han fundera på om han överhuvudtaget ska ha sönder statyn för att få loss henne, och sedan när butlern erbjuder alternativen såg och yxa så tar han yxan och väger den fundersamt i handen. Alla inblandade inser att han kontemplerar att helt enkelt hugga huvudet av henne i stället för att slå sönder statyn. (Även om han inte gör det till sist så finns insikten där för alltid.)

26. Läs en novell med ett eller flera personnamn i titeln: William and Mary

Marys man William har dött i cancer och en vecka senare får hon ett brev, där det visar sig att han låtit en kirurgkollega plocka ut hans hjärna för att testa om det går att få den att leda utanför kroppen. Det enda som finns är ett öga, så han kan se, men inte kommunicera. Läkaren är (förståeligt nog) mycket stolt över sin skicklighet, men Mary ser sin dominante man hjälplös och kräver att få hem honom, så att hon kan ”ta hand om honom”. På hennes beteende förstår läsaren att hon vill ha hem honom just för att han är hjälplös och helt utelämnad åt henne.

29. Läs en novell med ett yrke i titeln: The Landlady

En hyresvärdinna är inte direkt ett yrke, men jag ville gärna tipsa om den oväntade historien där en ung man kommer till en stad och söker logi och hittar en billig Bed and Breakfast hos den äldre, småfnoskig dam, som har taxidermi som hobby…

38. Läs en novell som har något som kan flyga i titeln: My Lady Love, My Dove

Ett äkta par tjuvlyssnar på ett par de bjudit hem över natten för att spela bridge. Det visar sig att de är falskspelare. I stället för att indignerat slänga ut dem beslutar frun att de också ska skaffa ett system.

Bonus, som jag inte fick in i en kategori: The Way Up To Heaven.

Mrs Foster blir väldigt nervös av att komma försent och hennes man tycker det är trevligt att plåga henne genom att avsiktligt försena dem. Detta har hållit på i över trettio år. Till slut hämnas hon på ett mycket intrikat sätt; när han springer tillbaka för att hämta något i det tomma huset straxt innan hon ska resa bort flera veckor (han ska bo på klubben, tjänstefolket har ledigt) så lämnar hon honom där och åker till flygfältet. Först när hon kommer tillbaka ringer hon hissfirman för att meddela att hissen tycks ha fastnat mellan andra och tredje våningen…  Det går att förstå, för han är verkligen en sadist, och samtidigt så är det väldigt obehagligt.

Roald Dahl: bra författare, men med en djup misstro gentemot människor. Bäst avnjuden som barnboksförfattare eller små doser åt gången…