Specialrätten

För många, många år sedan läste jag en novellsamling kallad Mitt första mord, en antologi med spänningsnoveller som alla var författarnas första publicerade (mer eller mindre i alla fall). En av dem hette Specialrätten, och jag minns att författaren kommenterade att han i många, många år efteråt blev presenterad för folk som ”mannen som skrev Specialrätten, ni vet”. Berättelsen och begreppet har levat kvar i vår familj sedan dess – jag har läst om den ett par gånger, men boken har länge varit försvunnen.

Häromdagen plockade jag ner en Ellery Queen-samling med noveller som heter Quiet Horror och återupptäckte till min glädje att den första novellen i samlingen heter The Speciality of the House och var vår gamla bekant. De facto är hela samlingen av samma författare – Stanley Ellin – och jag ser fram emot att bekanta mig mera med hans författarskap.

Debutnovellen utkom år 1948 och är en enkel liten historia, som helt bygger på underförstådda tolkningar.

Huvudpersonen blir av sin chef bjuden till en exklusiv, praktiskt taget hemlig restaurang som alltid bara har en dagens rätt. Först tycker han att det är lite konstigt och att maten är ganska smaklös, men sedan han vant sig så lär han sig att uppskatta den lika mycket som sin chef och de går dit regelbundet. En gång serveras husets specialrätt – det som kallas lamm Amirstan, en rätt så fantastisk att det är som att få en glimt av sin själ. Alla på restaurangen är som bergtagna. Synd om den stamkund som inte är där, av någon anledning…

Huvudpersonen och hans chef räddar senare en av servitörerna från ett fyllo som attackerar honom. Som tack ger han dem rådet att inte gå in i köket, men chefen kan inte förstå varför han inte skulle ta vara på den chansen, om han nu en gång får den äran – vilket han får, kvällen innan han ska iväg på en lång resa.

Inget sägs rakt ut, men läsaren förstår mycket väl vad specialrätten går ut på och varför den är så sällsynt. Det krypande obehaget växer genom hela novellen och på slutet går det kalla kårar utmed ryggen. Jag placerar definitivt den här novellen i novellutmaningens kategori nr 25: Läs en kuslig novell

Annonser