Om dåliga val

Veckans bokbloggsjerka frågar:

Berätta om det pinsammaste (så pass att skämskudden åker fram bara du tänker på det)/roligaste/tråkigaste/etc. du någonsin har läst. Kort sagt, beskriv något som är känslomässigt memorerbart.

Vi hade en liknande fråga om pinsamheter i fjol, då jag konstaterade att jag oftast slutar läsa när jag tycker att karaktärer gör bort sig eller helt enkelt gör för korkade saker. Jag har förträngt vilken chick lit jag försökte läsa (det kan ha varit Marian Keyes eller Sophie Kinsella, som båda skriver riktigt bra böcker i genren) som börjar med att huvudpersonen tappar bort en svindyr förlovningsring, som dessutom är en släktklenod och av någon anledning snor någons mobiltelefon (som visst var bortslängd av någon personlig assistent, men ändå) och vägrar ge tillbaka den, för att hon gett ut numret till restaurangen där ringen förkommit… Jag slutade läsa. Det var bara för mycket klåpande, jag stod inte ut.

Det behöver inte bara vara pinsamheter. Jag har överlag svårt för böcker (eller filmer eller tv-serier) där folks dåliga val leder till långsam, obönhörlig undergång. Jag får direkt ont i magen av det och har svårt att läsa ut / titta färdigt. Jag tror det var Berthold Brecht som sade att det grekiska dramat är tragiskt för att det inte finns någon chans att undgå sitt öde, medan det moderna dramat berör för att det faktiskt hade funnits alternativ för protagonisten, om han bara hade agerat på ett annat sätt.

Annonser