Lyriklördag IX

På besök hos föräldrarna botaniserar jag i deras hyllor på jakt efter något lämpligt till lyriklördag. För att utmana mig lite extra plockade jag på mig Valda lyriska dikter av Victor Hugo i öfversättning af Alfred Victorin (ett så lämpligt namn på en översättare av just Victor Hugos dikter!) utgiven 1899. De flesta av dikterna är både långa och ganska pompösa (det kan förstås bero på översättningen också), men den här korta dikten fastnade jag för:

Liksom i somnad sjö…

Liksom i somnad sjö, som skogen dolt så väl,
ser du på samma gång två ting i samma själ,
dels himlen, som sin våg, helt sakta krusad, målar,
med moln i formrikdom och alla ljusets strålar,
dels bottnen, svart och djup, ett skräckfullt afgrundshål,
där ödlor ringla sig och kräla utan mål.

10. – Maj 1839

Jag associerar genast både till Dr Jekyll och Mr Hyde och Esias Tegnérs dikt om mjältsjukan. Människan har både det ljusa och det mörka inom sig. Kontrasten mellan den lugna, ljusa ytan och avgrunden med de krälande ödlorna är drastiskt effektiv, speciellt när sista raden är lite kortare än de andra – det blir ett abrupt fall ner i det mörka hålet. Intressant att det är ödlor och inte ormar, dock.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s