We see you på teater

Teater Viirus sidor läser jag om We see you Migri: På 17 teatrar på olika håll i Finland (och tydligen också i Stockholm) läser skådespelare högt ur autentiska asylbeslut 1.3.2017.

Migrationsverket godkänner risken att ISIS hugger av din hand om du återvänder till Samarra/din rädsla är objektivt befogad/du uppfyller kraven i UtlL 88 c-d§/men/situationen i Bagdad har märkbart förbättrats och Migrationsverket anser att du rimligtvis kan förutsättas att uppehålla dig i Bagdad…

Jag ska gå på teater i morgon redan, men om det råkar passa någon annan kan den kolla upp lämplig teater på detta Facebook-event.

Den som kan finska kan gärna följa Migrileaks-blogg. I små, små portioner, för att inte spy 😦

Habegär

Den här omgången handlar bokbloggsjerkan om tvång:

Jag kan inte gå in på en bokhandel utan att köpa böcker som jag känner ett absolut tvång att äga just där och då. Jag utgår ifrån att alla känner igen sig (eller har jag fel?), var tror du att detta tvång/denna impuls bottnar i?

Hmm. Nja, känner inte riktigt igen mig. Visst drabbas jag av ett habegär, det gör jag – att hålla en alldeles pinfärsk bok i handen är ju en potentiell port (garderob?) till en ny värld. Nya världar är spännande, och de ännu okända världarna ger oändliga möjligheter.

Men jag är överraskande restriktiv i mitt bokköpande (numera) och använder mig flitigt av bibliotek. Jag har så mycket böcker att jag åtminstone försöker hålla mig till att köpa sådana som jag är ganska säker på att jag vill behålla, eftersom jag har förskräckligt svårt att göra mig av med böcker. Detta betyder å andra sidan att jag kan shoppa loss ganska ordentligt på antikvanti 😮 Att t.ex. hitta en länge önskad favoritbok på antikvariat – då kan jag känna det där tvånget 🙂 Och där har det väl – för att fortsätta analogin – att göra med att äga den där annorlunda, främmande men ändå välbekanta världen, att ha den inom räckhåll.