Lyriklördag IV (på söndag)

Danskursen var väldigt rolig och alldeles förfärligt intensiv. Igår somnade jag ifrån hela lyriklördagen sittande i sängen (aj, min nacke). Så det blir en lyriklördag såhär sent på söndag kväll.

För nobelpristagarutmaningen har jag nu läst Gabriela Mistrals dikter i översättning av Hjalmar Gullberg. De är mycket ordrika och passionerade, jag känner mig ärligt talat ganska främmande inför dem, kanske för att jag inte förstår den där intensiva längtan efter en son som hon skriver mycket om. Något i texterna känns alltför köttiga, alltför fysiska.

Här ett par prosadikter ur avdelningen Poemas de las madres (Mödrarnas sånger) ur Desolación, så kan ni avgöra själva.

Den eviga smärtan

Jag blir blek, om han lider inom mig; jag får smärtor av trycket från honom i det förborgade, och jag skulle kunna dö för en enda rörelse av denne som jag inte ser.

Men tro inte att han endast ska vara sammanflätade med köttet i mitt innersta under den tid jag bevarar honom i mig. När han vandrar fritt på vägarna en gång, också om han är långt borta från mig, ska vinden som piskar honom slita i mitt kött, och hans skrik ska också bana sin väg genom min strupe. Min gråt och mitt leende ska begynna i ditt ansikte, min son!

.

Gryningen

Hela natten har jag haft plågor, hela natten har mitt kött ryst och skakat för att bära fram sin gåva. Dödens svett har jag på mina tinningar; men det är inte döden, det är livet!

Och nu anropar jag Dig med namnet Oändliga ljuvhet, o Herre, för att du ska förlossa honom med mildhet.

Må han äntligen födas, och må mitt skrik av smärta lyfta sig i gryningen, sammanflätat med fåglarnas sång!

Översättarens korta kommentarer till tolkningarna känns dessutom otroligt daterade, liksom förordet. Här är hans kommentar om diktsviten:

Bland Gabriela Mistrals dikter på prosa har ingen blivit mera känd än Mödrarnas sånger. Det är kanske inte att förundra sig över: så hade ingen förut tolkat havandeskapets känsloliv. Säkert har tusentals kvinnor som väntat på sin stund, funnit tröst och uppbyggelse i dessa monologer, där tonen ständigt är färdig att slå över från jordisk oro och plåga till extatisk förväntan och salig lycka.

Hmm. Jag är nyfiken på hur folk med barn eller barnlängtan förhåller sig. Är det svulstigt och lite väl köttsligt, eller är det jag som inte förstår mig på det?

Annonser

One thought on “Lyriklördag IV (på söndag)

  1. Ping: Kvinnliga nobelpristagare: samlingspost – En kattslavs dagbok

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s