Lyriklördag III

Det här kallar jag serendipitet. Jag tänkte kolla en sak på Litteraturbanken och där hade de på första sidan en Månadens diktare, Anna Rydstedt, en för mig okänd poet, men det finns tydigen till och med ett Anna Rydstedt-sällskap. (Det finns sällskap för det mesta, faktiskt 🙂  )

Den dikt de presenterade var ett perfekt val för en solig januaridag, så jag förmedlar vidare:

 

Lilla fågel

_

Lilla fågel,

som frusit hela veckan,

ljusa dagen 14 grader,

mörka natten 20 grader,

flöjtar med tunnaste strupflöjt,

osynlig i vitklädda tallbarrkronor

genomilande med sin glädje

hela den soliga rymden.

(ur Jag var ett barn, 1970)

.

Just idag kunde vi nämligen konstatera att fåglarna konstigt nog sjunger för fullt, fast det ännu är vinter. Det är visserligen inte riktigt så kallt här just nu, men det är ändå långt till våren. Inte så mycket snö heller (just nu), men ännu ganska korta dagar. Här en del av en vinterdikt i samma samling, som beskriver midvintern mycket bra:

.

Snö många meter.

Sol långt bort,

lågt ner.

.

Ibland klagar jag onödigt mycket på vintern. Egentligen tycker jag om årstider, jag tycker om rytmen och förändringen. Men mörkret är tungt att uthärda och dessutom har jag varit rejält förkyld i en vecka, så då är det extra jobbigt. Men idag var det soligt och det glädjer 🙂

.