Their very own human-flavoured Popsicle

Vi har varit borta över helgen och lämnat katterna med snäll kattvakt, det har verkligen inte gått någon nöd på dem. Men det märks mycket tydligt att frånvaron intre uppskattats. Simba har suttit klistrad i min famn långa stunder sedan vi kom hem, spunnit och buffat huvudet under min haka. Och slickat mig på halsen… Hon brukar göra det, antagligen smakar jag salt.

Det måste vara någon sorts familjesmak, för när mamma var på besök en gång så slickade Simba glatt på henne också 🙂  Andra kattslaven är inte alls lika god, tydligen. När jag var en vecka i England i somras så försökte Simba slick på Andra kattslaven i stället, men gav upp efter två slick 😀

Nu ligger Agnes i min famn och gnuggar sig mot mina händer och slickar på dem. Hon har den lustiga vanan att tugga i luften när hon slickar. Först gnider hon nos och kind mot mina fingrar för att markera dem ordentligt. Sen tuggar hon lite luft och så slickar hon på mina fingrar. Detta kan hon upprepa i evigheter, under högljutt spinnande. Knasdjur.

Jag har läst att slickandet är ett tecken på tillgivenhet, så jag låter dem hållas lite åtminstone, även om speciellt Simbas exfolieringssystem är ganska obekvämt (hon har förfärligt sträv tunga). Men är man slav så är man – jag är uppenbarligen deras alldeles egen mänskliga slickepinne.

Annonser

2 thoughts on “Their very own human-flavoured Popsicle

  1. Ja a. Å så har vi myrorna på Enebo som bar accepterar (eller undviker) smaken av Rosenbergska genmanipulationer.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s