Mörk nattläsning

Veckans bokbloggsjerka undrar vad jag läser just nu.

I allmänhet brukar jag svara att jag läser många böcker på en gång, men just nu när vi är på resa så har jag bara en bok med och det är helt nyutkomna Naondel av Maria Turtschaninoff, som jag ju fick i handen i torsdags 🙂 Jag kunde bara inte tänka mig att lämna den hemma, då jag väntat så ivrigt på den.

Eftersom vi är på besök så blir det mera utfärder och umgänge än läsa, men i natt läste jag en tredjedel innan jag insåg att jag måste sova lite också… Den är mycket fängslande. Mörkare än Turtschaninoffs tidigare böcker (som inte på något sätt kan kallas fluffiga), med många olika huvudpersoner, alla med sina egna berättelser och bakgrunder. Jag älskar hur författaren beskriver deras tillvaro, arbete, mat och nöjen och deras olika speciella egenskaper, och hur de hamnar på samma plats. Jag väntar på att få veta hur de tar sig från den platsen för att kunna grunda Röda klostret, där Maresi utspelar sig långt senare. 

Den första rösten är Kabiras, hon som av kärlek och högmod avslöjar en hemlighet, vilket kommer att bli ödesdigert för henne, hennes närmaste och också de andra. Inledningen till hennes berättelse ger mig rysningar av obehag och välbehag samtidigt: 

Det finns inte många jag älskat under mitt alltför långa liv. Två har jag förrått. En har jag dödat. En har förkastat mig. Och en har hållit min död i sin hand. Det finns inget vackert i mitt förflutna. Inget gott. Ändå tvingar jag mig att se tillbaka och minnas Ohaddin, minnas palatset och allt som hände där.