Alla dagar är bokälskardagar

Jag noterade att fyrkantstaggen (jo det är ett ord!) National Book Lover’s Day trendar på Twitter just nu* och tänkte dela med mig av lite bokminnen.

Jag bläddrade i och läste om en del av Topelius Läsning för barn häromdagen, i jakt på berättelsen om Rida, rida ranka och funderade på hur jag kommit att vara så förtjust i Topelius som jag är och kom fram till att det beror på tidig prägling.

När vi var små så bodde vi i Sverige, men åkte regelbundet till Finland för att hälsa på mormor och tillbringade ofta ganska långa perioder hos henne. Eftersom jag var en sån fruktansvärd bokslukare så räckte aldrig mina medhavda böcker till, så jag snokade i alla hyllor efter läsbart. På den tiden läste jag inget annat än svenska och det svenska utbudet var ganska knapert, mormor var visserligen ursprungligen tvåspråkig, men gifte sig finskt, så det som fanns tillgängligt på svenska var mest klassiker. Så jag läste klassiker och lärde mig att bortse från ålderdomligt språk och se berättelserna, något som jag ännu har kvar – jag brukar ju ofta läsa och skriva om äldre litteratur.

Jag läste Zacharias Topelius Läsning för barn upprepade gånger, jag läste Aleksis Kivis Sju bröder i Elmer Diktonius översättning, jag läste Kalevala i Björn Collinders översättning (den är ok, men jag rekommenderar varmt Lasse och Mats Huldéns översättning för den som vill bekanta sig med det finska nationaleposet) och jag försökte mig till och med på Min kamp (Hitlers version, inte Knausgårds), men den var ganska svårsmält. Bäst minns jag illustrationerna, med bilder från oändliga fält med kors och den lakoniska bildtexten ”det tusenåriga riket varade i tolv år”.

Tillbaka till Topelius, som jag som sagt nyligen läste om och njöt av. En del av sagorna och pjäserna är naturligtvis på sitt sätt väldigt daterade, men många av dem är fortfarande mycket tilltalande och trots att språket är ålderdomligt så känns det levande och lättflytande. De fungerar utmärkt som tröstlitteratur också, som sagor ofta gör, de goda får sin belöning, de onda sitt straff – fast om de ångrar sig och försöker bli bättre så får de en ny chans 🙂 Topelius har också en ganska naturlig och generös syn på barn, tycker jag. Och han är rolig, han lägger in små, lustiga händelser i sina texter, som gör att de inte enbart känns predikande, även om det förstås finns en del sådant också. Böckerna finns online t.ex. här.

Bokälskardagen och eviga sagor till ära vill jag också lyfta fram en ganska nyutkommen sagobok, När månen skrattade och andra sagor berättade i vårt land av Milena Parland, med fina illustrationer av Alexander Reichstein. Milena Parland har samlat berättelser från olika håll i världen och försett dem med en intressant ramberättelse om hur hon jagat sagor hela sitt liv. Det är en mycket bra samling med berättelser och jag tycker speciellt om hur hon lyfter fram hur de alla berättas på olika håll i vårt land och hur de som berättar sina olika sagor också förändrar vårt land. Boken har dessutom ett motto från Topelius Boken om vårt land – för att knyta ihop den här texten 😉

 

* Fotnot: Det kan i och för sig löna sig att vara lite försiktig med att kolla på trenderna, senast jag klickade på en sådan fyrkantstagg så var det för att jag undrade varför Orlando Bloom plötsligt var så pop. Vi ska säga så här: det finns (naken)bilder man inte kan o-se. Visst är han snygg, men ändå 😮

2 tankar om “Alla dagar är bokälskardagar

    • Roligt 🙂 Topelius skådespel är faktiskt spelbara, många av dem. Jag har åtminstone sett Fågel Blå på Svenskis någon gång. Börjans dialog mellan två hovdamer har fastnat (citerar ur minnet):

      – Ack, nu bröt jag av min nål
      och hon var av engelskt stål
      – Ha då ej så rysligt brått,
      tråkigt arbete vi fått
      med en klänning åt Florella.
      – Skulle det Florinna gälla,
      ja, då vore vi allt snälla…

      Och vad är Var god mot de fattiga annat än en gammal variant på temat med realityserier med bortskämda barn som får lära sig hut? 😉

Lämna ett svar till gammelmoran Avbryt svar