En oändlig historia (men inte den)

Har du gjort upp några läsplaner för 2016, och hur väljer du i så fall ut vilka böcker du ska läsa och när?

lyder jerkafrågan.

Nej, inte egentligen, förutom novellutmaningen, som jag redan talade om i förra jerkan. Jag läser väldigt blandat, sånt som jag råkar ha lust på. Fast just nu känns det som att jag vill läsa mera nordisk ungdomsfantasy, som resten av Skämmarserien och Siri Pettersens Odinsbarn, som jag köpte på norska i samband med lanseringen av översättningen. Och varför inte Engelsforstrilogin, som jag verkar vara den sista i världen att inte ha läst 😉 Och så vill jag läsa om Nene Ormes Udda verklighet så att jag kan läsa uppföljaren och när jag nu listar nordiska fantasyförfattare så rekommenderar jag som alltid Maria Turtchaninoffs Anaché och Maresi… Jag tar gärna emot flera tips!

Jag har visst lovat en novellrelaterad post i veckan. Den senaste novell jag läst är ”Boken av sand” av den argentinske författaren Jorge Luis Borges, i samlingen Gåvornas natt, i original El libro de arena, dvs. Boken av sand på svenska, jag undrar varför förlaget valt en annan novell som titel på samlingen? från 1975.

Jag stötte ”Boken av sand” omnämnd i en biblioteksfackbok och blev intresserad av konceptet. Huvudpersonen erbjuds en bok som är oändlig – den har varken början eller slut och det går aldrig att komma tillbaka till exakt samma ställe. Läsaren blir besatt av boken och lyckas till slut bara göra sig av med den genom att smyga in den på en hylla i Nationalbibliotekets källare. 😀

Själva novellen är kort, knappa åtta sidor, men konceptet med en oändlig bok är fascinerande. Novellern heter ”Boken av sand”, ”eftersom varken boken eller sanden har början eller slut”. Kanske en framtidsvision av internet? Den här novellen passar bra i kategori 11: Läs en novell som är den sista i en novellsamling.

Som en liten slutkläm så vill jag sprida en av de sista sakerna som underbara, mycket saknade Alan Rickman gjorde. Kolla på den här 30 sekunder långa videon. Genom att titta på den så donerar du indirekt pengar till flyktingar. Jag länkar i stället för att bädda in den, så att den helt klart registrerar alla tittningar. Nedan lite info:

By watching this, you have donated to Save the Children and Refugee Council. YouTube gives advertising revenue to whoever uploads a video. The more views on the video, the more money we receive. We will pass all that money on to charities (LINKS BELOW). Share this video to make an impact. With thanks to Alan Rickman.

Annonser

Titta, bokbloggsjerkan är tillbaka!

Som alla andra så har jag verkligen saknat bokbloggsjerkan – och nu är den tillbaka! Jee 🙂 Den första frågan är logiskt nog relaterad till det nya (västerländska) året och lyder ”Har du avgett några nyårslöften när det gäller läsning, böcker, författare etc.?

Nej, det har jag inte gjort i år, fast nu skulle det kanske vara ett bra tillfälle att åtminstone skärpa mig angående Ugglan&bokens novellutmaning, som jag inte har bloggat om på över en månad… (hittills lästa noveller finns länkade här) Jag har ju faktiskt 34 noveller kvar att beta av till juni, så om jag vill få dem alla lästa och bloggade om till den 19 juni (vilket jag förstås vill, även om hälften i princip räcker i den här utmaningen) så måste jag nog öka takten lite 🙂

Så okej, avger ett löfte att i snitt ha en novellrelaterad post per vecka – kanske till och med några noveller på en gång. Låter det bra? 🙂

Hasardspelets fasor

Jag tror, det var Talleyrand som sade: – Av alla mänskliga lidelser är spelpassionen den, som medför de flesta olyckorna och som mest undergräver moralen! – Sannare ord ha aldrig uttalats. Hasardspelet har aldrig och kommer aldrig att draga med sig annat än död, vanheder och ett sorglöst brytande mot alla tio Guds bud, ja, till och med mot det elfte, som lyder, som Ni kanske vet, >>Du skall icke låta ertappa dig!>>

Jag hittade en bok i föräldrarnas bokhylla här under julhelgen, som jag måste låna och läsa om (jag har läst den en gång för många år sedan). Den heter En croupiers bekännelser av Paul de Ketchiva och har utkommit på Söderströms i ”Bemyndigad översättning från engelskan av S. v. B.” år 1929.

Författaren arbetade som croupier åren 1912-1925 (med en paus för krigstjänst i några år) i Monte Carlo och många andra städer och har sedan skrivit en bok med minnen. Han varvar anekdoter om kända personer (jag kan filmstjärnorna och teaterpersonligheterna betydligt bättre än alla de kungligheter han namedroppar) med dramatiska berättelser om avskyvärda brott och ond, bråd död. Han diskuterar ingående alla sätt att lura eller råna casinon eller personer som vunnit, han talar om hur lågt människor sjunker när de blir besatta av speldjävulen och ganska mycket om undergång och självmord. Flera gånger upprepar han Talleyrands ord om spelpassionen och speciellt hur vedervärdig den är, speciellt när kvinnor grips av den.

För att hata hasardspel så innerligt som han uppenbarligen gör så är det intressant att han ändå jobbat med det så många år. Han tar i och för sig också upp en del komiska och rörande situationer, men mest är det berättelser om det lägsta i människan. Det är trots (eller på grund av?) detta en underhållande bok, som ger en mycket intressant insikt i de högre sociala kretsarna på kontinenten under tiden kring det första världskriget. Jag kan däremot inte påstå att jag blivit vare sig inspirerad till eller avskräckt från att spela roulette, det har aldrig intresserat mig nämnvärt hursomhelst.

En ganska sliten bok, med ett tidstypiskt foto. Andra kattslaven undrade om "folk faktiskt såg ut sådär" :-)

En ganska sliten bok, med ett tidstypiskt foto. Andra kattslaven undrade om ”folk faktiskt såg ut sådär” 🙂

Fördel med fimbulvinter

När det är riktigt, riktigt kallt så kan man passa på att avfrosta frysen. Bara att lyfta ut lådorna på balkongen, mycket praktiskt. Det blev inte gjort förra vintern, för det var inte tillräckligt kallt, så det behövdes verkligen, det började vara svårt att skjuta in lådorna.

Andra kattslaven skötte saken och berättade efteråt att katterna hade suttit och glott in i frysen nästan hela tiden medan det smälte. Dropp, dropp, plink, plink, rasssssel… Som en islossning i miniatyr, antar jag 🙂

Däremot är de inte så långa stunder på balkongen nu. Ut ska de, men ganska snart in igen. Förståeligt, för det är så kallt att bara isrosorna blommar, så fort det kommer ut lite varmluft.

isrosor

Det slingrigaär inte klängväxter, det är juleljus.

Winter is coming

Den första riktigt kalla vinterdagen är alltid en utmaning, trots att man ju borde vara van efter många år. Men ändå står man där den där morgonen då termometern visar – 15° och rotar desperat efter långkalsonger i garderoben och undrar var i allsindar vinterskorna har tagit vägen.  (De var i en låda i källaren.)

De första andetagen ute är alltid lika överväldigande, att det faktiskt kan vara så kallt att näsborrarna klistrar ihop av kölden. Snön knastrar under fötterna och den bleka vintersolen lyser genom snöröken. Det är vackert. Kallt, men vackert.

DSC_2041

Solkatt och stolkatt

Vi har nog så söta katter. De gillar våra köksstolar (som inte är i köket, där skulle de inte rymmas), de är tydligen bekväma också för katter, så de ligger ofta på dem. Simba älskar speciellt att ligga framför ljuslampan och gona sig – finns det inte riktigt solljus så duger det bra.

simba_i_ljuslampans_sken

Solkatt

Agnes är lite mera filmstjärneblyg och föredrar Garbo-posen.

DSC_2034

Stolkatt 

Se där, några kattbilder för att inleda året på ett positivt sätt 😊