Hasardspelets fasor

Jag tror, det var Talleyrand som sade: – Av alla mänskliga lidelser är spelpassionen den, som medför de flesta olyckorna och som mest undergräver moralen! – Sannare ord ha aldrig uttalats. Hasardspelet har aldrig och kommer aldrig att draga med sig annat än död, vanheder och ett sorglöst brytande mot alla tio Guds bud, ja, till och med mot det elfte, som lyder, som Ni kanske vet, >>Du skall icke låta ertappa dig!>>

Jag hittade en bok i föräldrarnas bokhylla här under julhelgen, som jag måste låna och läsa om (jag har läst den en gång för många år sedan). Den heter En croupiers bekännelser av Paul de Ketchiva och har utkommit på Söderströms i ”Bemyndigad översättning från engelskan av S. v. B.” år 1929.

Författaren arbetade som croupier åren 1912-1925 (med en paus för krigstjänst i några år) i Monte Carlo och många andra städer och har sedan skrivit en bok med minnen. Han varvar anekdoter om kända personer (jag kan filmstjärnorna och teaterpersonligheterna betydligt bättre än alla de kungligheter han namedroppar) med dramatiska berättelser om avskyvärda brott och ond, bråd död. Han diskuterar ingående alla sätt att lura eller råna casinon eller personer som vunnit, han talar om hur lågt människor sjunker när de blir besatta av speldjävulen och ganska mycket om undergång och självmord. Flera gånger upprepar han Talleyrands ord om spelpassionen och speciellt hur vedervärdig den är, speciellt när kvinnor grips av den.

För att hata hasardspel så innerligt som han uppenbarligen gör så är det intressant att han ändå jobbat med det så många år. Han tar i och för sig också upp en del komiska och rörande situationer, men mest är det berättelser om det lägsta i människan. Det är trots (eller på grund av?) detta en underhållande bok, som ger en mycket intressant insikt i de högre sociala kretsarna på kontinenten under tiden kring det första världskriget. Jag kan däremot inte påstå att jag blivit vare sig inspirerad till eller avskräckt från att spela roulette, det har aldrig intresserat mig nämnvärt hursomhelst.

En ganska sliten bok, med ett tidstypiskt foto. Andra kattslaven undrade om "folk faktiskt såg ut sådär" :-)

En ganska sliten bok, med ett tidstypiskt foto. Andra kattslaven undrade om ”folk faktiskt såg ut sådär” 🙂

Annonser

One thought on “Hasardspelets fasor

  1. Ping: Ty jag var med – En kattslavs dagbok

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s