Förkylda funderingar

Jag ligger i min säng och försöker kurera en förkylning. Igen. Jag tycker jag är sjuk stup i kvarten (okej, typ en gång i kvartalet, men ändå.) Är det bara det att jag träffar såna mängder folk, eller har jag dålig motståndskraft? Eller så är det nu helt normalt att bli sjuk ibland och jag noterar det bara för att jag bloggar om det 😉 Nu är jag i det där jobbiga skedet så jag inte mera är så sjuk att jag mest sover, men ännu är för trött för att göra nåt vettigt. Jag börjar vara trött i ryggen av att ligga och luktsinnet har försvunnit totalt. Och jag menar totalt, en kompis föreslog att jag skulle lägga krossad lök eller vitlök i en strumpa vid sängen, och inte ens när jag sätter krosset under näsan – fin, färsk vitlök, årets skörd inköpt på vitlöksmarknaden – och drar in (så gott det nu går) i hopp om att motverka en bihåleinflammation så märker jag mera än att det sticker lite. Ingen lukt (en fördel när man ska tömma lådan, förstås). Inget smaksinne heller, vilket gör ätandet lite trist.

Koncentrationen är det lite sådär med, så jag läser mest om Madeleine Brent och gamla deckare, just nu Agatha Christie, speciellt Miss Marple-historier. Jag minns när Sarahtales (hon med Gothic Tuesday)  bloggade om Miss Marple att hon är ganska hc. Det stämmer, de facto.

Miss Marple can handle anything. The Miss Marple books are actually way hardcore. Incest. Quasi-lesbian quasi-faux-mother-daughter quasi-necrophilia goings-on. Some weird kinky stuff goes down in Miss Marple’s books. Poirot was not ready for that jelly. Miss Marple’s like ‘Oh, I remember having that jelly at the village fair. Twenty years ago.’

Hehe 🙂

Jag är vanligtvis inte speciellt imponerad av Christies personbeskrivningar, de är oftast ganska stereotypa. Det intressanta i hennes böcker är tidsskildingen och förstås intrigpusslandet, som kan vara ganska avancerat. Men det finns undantag, som när hon lyckas få mig att gråta över en mördare som mördar sin bästa vän för att hen tycker hen är tvungen och sen sörjer vännen omåttligt. Väldigt korkat och onödigt och på någt sätt obönhörligen oundvikligt, som i en klassisk grekisk tragedi.

Jag är förstås ganska lättrörd. Vi var och såg Ryhmäteatteris utmärkta Valheet ja viettelijät (Farliga förbindelser / Les Liaisons dangereuses) på Sveaborg och på slutet grät jag över Valmont som sitter så fast i sin roll att han förstör både sitt och andras liv på kuppen. Andra kattslaven bara sneglade på mig och sa ”den skitstöveln fick vad han förtjänade”. Visserligen, men jag tyckte ändå att det var sorgligt. Det är nog en fascinerande historia.

Lite kattbilder:

agnes_sover

Sus

agneshaka

Närbild. Tänk att hon var en liten skyggis i tiderna.

Lillbråk ligger här bredvid mig och sover djupt.

simba_snott_hus

Jag ryms!

Emellanåt vaknar hon till och småjamar, antar att hon drömmer nåt. Då klappar jag på henne så spinner hon. Det har nog blivit en så social liten katt av henne!

Storbråk ligger nån helt annanstans och har uppenbarligen inte lust att slåss om uppmärksamheten :-/ Men häromdagen hade hon åtminstone lagt beslag på den gröna hålan. På, bokstavligen. Ingendera ligger inne i den, bara utanpå 😀

Annonser

11 thoughts on “Förkylda funderingar

  1. Har du provat näshörningen(sarvikuono)? Finns på apotek för en billig penning. Havssalt i butiken. Jag har ibland blandat några droppar Vademecum eller ngn annan eterisk olja i och ser man på… näsan öppnar sig lite åtminstone och man känner stundtals dofter!

    • Jo, när jag är tillräckligt täppt och desperat så använder jag en sådan. Jag är inte så förtjust i den, men jag gör vad som helst för att undvika en bihåleinflammation – jag fick en i fjol och det var mycket obehagligt! (Och antibiotikakuren jag måste ta var nästan lika hemsk med alla sina biverkningar.) Jag skulle aldrig ha tänkt på att testa med Vademecum, gjorde det i morse och näsan är visserligen täppt igen, men lite av luktsinnet har återvänt 🙂 Tack för tipset!

  2. Jo, jag tycker också att du de senaste åren haft litet för många ordentliga förkylningar. Kanske för att du sjukskriver dig för sent? Tycker att du ofta är sådär småförkyld i veckor innan det sedan smäller till med hög feber.

    Snabb googling tyder på att inhalations-salvan heter Oleum Basileum, och fortfarande finns till salu i Sverige.

    Och vill du ha något verkligt aromatiskt i still med Christels terpentin så kan du få sniffa på mitt målarmedium med lavendelolja och nordamerikansk balsamterpentin – doften är ganska extrem.

    Men när det gäller näs- m.m. öppnande eteriska oljor så har du kanske hemma något av det mest effektiva inhalationssystem som finns: e-cigarett. I princip skall man inte pyssla med oljor i den, men det finns många som svär vid svaga blandningar av menthol och eucalyptus. Eucalyptusen är jag litet tveksam till, men jag har mängder med mentholkristaller hemma nånstans, så jag kan lösa upp litet i sprit åt dig och blanda med glycerin eller propylen glykol.
    Stark menthol tar ju iofs också kål på luktsinnet ganska rejält…

    • Det där med balsamterpentin låter intressant. Har du någon kunskap om lämpligheten i att använda det, sorter och dosering. Orsaken att jag frågar är att jag mot alla odds ett flertal gånger blivit friskare efter att ha använt balsamterpentin när jag målat. Normalt har jag kronisk förkylning, värk och migrän. Samtidigt hör man hur farligt det ska vara så jag vågar inte hålla på och sniffa för hälsans skull heller.

      • Absolut ingen kunskap, och det är naturligtvis totalt olämpligt att använda det!

        Men väldigt intressant observation du kommer med. Själv är jag otroligt skeptisk till s.k. doftlös terpentin, det lilla jag använt dylikt så tycker jag varit obehagligt (lätt huvudvärk, kliande/torrt i halsen). Medan rejält luktande fin terpentin inte givit några symptom (men visst försöker jag minimera det också). Mitt resonemang är att med starkt luktande terpentin så är man i alla fall medveten om exponeringen hela tiden, och minimerar naturligt hur mycket man sniffar i sig (kommer ihåg att lägga locket på burken etc).

        Men din fråga är väldigt intressant. Christels minnen ovan av terpentin på bröstet som barn är också intressanta. Problemet är att för att på riktigt kunna säga något så borde man vara organisk kemist, botaniker och lungläkare…
        Min *gissning* är att det finns ett stort outforskat område om var gränserna mellan positiv, neutral och skadlig exponering för aromatiska lösningsmedel går. I ena ändan har vi ”eteriska oljor” i mikro-doser (sällan skadligt/skadligt för mycket få, positiva effekter som inte är placebo?) och i andra ändan 8-10h arbetsdag med näsan i en pyts med mineralterpentin eller aceton (skadligt). Däremellan vete katten.

        Smakade f.ö. för några dagar sedan på en enbärs- och pors-snaps, och söta öde vilken aromatisk barrskog som slog i näsan ur det glaset!

  3. Men inte kan man sjukskriva sig för småförkylningar, då skulle jag ju aldrig hinna jobba… Jag borde säkert äta nåt nyttigt tillskott 🙂 Jag har i alla fall blivit noggrannare med eftervården och försöker att vila innan jag går tillbaka på jobb – ovannämnda fjolårsbihåleinflammation kom som följdsjukdom och jag var mera sjuk än frisk den månaden.

    Det där målarmediet låter speciellt, måste besniffas vid tillfälle.

    Tack för tipset om e-cigg, nån sorts Menthol Mist borde finnas i lådan bland alla andra udda sorter. Det var roligt att experimentera, men det har nog inte blivit nån större hit.

  4. Ping: Verklighetsflykt | En kattslavs dagbok

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s