#lyrik

Dagens Kulturkollo-fyrkantstagg är lyrik. Jag har tänkt på var gränsen mellan”lyrik” och ”dikt” egentligen går när jag läste Tage Danielssons dikter – jag skulle inte kalla dem lyrik, direkt. Är det för att de är fyndiga? T.ex. ”Livet är kort”, (något daterad kanske, den är trots allt från 1967, men det skulle inte vara så svårt att uppdatera):

BB
GB TV
IQ AB Ba BC C TV
FF LP EP UKV LSD
SSU RFSU TV
vpl OP
SKF LO ABF TV
SKF PR TCO DN TV
SKF VD SAF SvD TV
ATP KDS TV
GB TV
TV
TV
STOP

Kort och koncist.

En annan av Tage Danielssons dikter är hans hyllning till populärmusiken ”Det eviga” – det är i den hans berömda beskrivning av Monica Zetterlund som ”ett lingonris som satts i cocktailglas” finns. Den börjar såhär:

Där låg ett skimmer över Rydbecks dagar,
fantastiskt, utländskt, flärdfullt om du vill,
men det var sol däri. Kritiken klagar
att P3-lyssnaren har blivit imbecill.
Dock bodde det en gud i skvalmusiken,
en glädjekälla, människan till tröst.
En evig popsång, oavbrutet skriken,
med maximal volym, med masskulturens röst.

Därefter fortsätter den att hylla sextiotalets svenska musikstjärnor. Jag som gillar Kaffekvarnen känner igen de flesta 😉

Danielssons dikt är förstås en parafras på Tegnérs motsvarande hyllningsdikt från 1836 till den tidens stjärnor:

Der låg ett skimmer öfver Gustafs dagar,
fantastiskt, utländskt, flärdfullt om du vill,
men det var sol deri, och, hur du klagar,
hvar stodo vi om de ej varit till?
All bildning står på ofri grund till slutet,
blott Barbariet var en gång fosterländskt;
men vett blef plantadt, jernhårdt språk blef brutet,
och sången stämd och lifvet menskligt njutet,
och hvad Gustaviskt var blef derför äfven Svenskt.

Hela dikten kan läsas här, hela Danielssons dikt kan läsas i lämplig samlingsvolym.

De här skulle jag kalla dikter. Lyrik kräver mera av en stämning, kanske en ögonblicks melankoli. Jag ska dela med mig av två texter som jag tänker på som lyrik:

Eeva Kilpi:

Började falla som ett löv
Ångrade sig halvvägs ned
Förvandlades till en gul fjäril
Och flög sin kos

Och till sist, en dikt av Vilhelm Ekelund som jag (och tusentals andra) tycker är väldigt vacker på grund av sin balans mellan de ljusa barndomsminnena och nutidens kalla ensamhet:

Då voro bokarna ljusa, då var ån av
simmande vit ranunkels öar sållad,
ljus sin krona häggen gungade här där
gosse jag vandrat. –

Tyst det regnar. Himlen hänger lågt på
glesa kronor. En vissling; tåget sätter
åter i gång. Mot sakta mörknande kväll jag
färdas vänlös.

Annonser

4 thoughts on “#lyrik

    • Vem av dem? 🙂 Tage Danielsson är fenomenal, rolig och skarp på en gång och en sann humanist. Det var en stor förlust när han dog alldeles för tidigt.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s