Pinsamhetens blommor

”Visa mig din bokhylla, så vet jag vem du är.” Men visa mig de böcker du gömt undan så vet jag mera om dig än du tycker är riktigt bekvämt… Bokbloggsjerkan handlar idag om sådana böcker som man inte tycker är riktigt representativa:

Veckans fråga kommer från Sanna:  Har du någon riktigt nördig, udda eller till och med pinsam bok i hyllan (enligt dina egna kriterier, min anm.)?

Alltihopa, skulle jag säga, eftersom jag är en bokhamstrare. Men den här gången ska jag dra fram skämskudden och berätta om några böcker som jag tycker det är lite pinsamt att ha i hyllan, men som jag inte slängt ut för att det är en guilty pleasure att läsa skräp ibland också för en litteraturvetare och bibliotekarie (kanske speciellt för dem?)

Min guilty pleasure är tantsnusk, typ Judith Kranz och Jilly Cooper, men värst av allt. Virginia Andrews. Hennes Blomblad för vinden-serie är egentligen helt förfärlig, men just i sin kompletta absurditet väldigt underhållande. Jag läste dem första gången som tonåring (fnittrande och rodnande i smyg, vilket egentligen är helt onödigt eftersom föräldrarna egentligen aldrig censurerade vår läsning, fast jag onekligen undrar lite över att mamma lät Vita hotellet ligga framme) och är fortfarande svag för dem. Jag har tänkt slänga ut dem redan länge, men kan inte riktigt komma mig för. Mycket pinsamt.  Men de har allt, barnmisshandel, superrika och sadistiska släktingar, incest, tonåring-förför-fosterfar, långt utdragen hämd, ond bråd död – allt man kan tänka sig 😉

Det roliga med att läsa superdåliga böcker är att det ibland finns otroligt underhållande kommenterade läsningar av dem online. Gå gärna till Forever Young och läs Flower Scowler: Flowers in the Attic: A Drinking Game (fortsättningarna hittas här) och uppföljaren It Seems To Me You Lived Your Life Like Petals on the Wind 1del 2 här och del 3 här (tyvärr tar den slut i mitten, men den är genial så långt som den håller på). Erin Callahan lyfter fram de värsta bitarna på ett sätt som har mig att fnittra förtjust hela vägen. jag måste nog behålla böckerna – som referensmaterial 🙂

Annonser

12 thoughts on “Pinsamhetens blommor

  1. Vita hotellet är lite underlig. Jag kom aldrig riktigt underfund med huvudpersonen. Klart att hon anser sig ha problem i huvudet men vari exakt felet ligger kan jag inte sätta mitt finger på.

  2. Jag har 14 Virginia Andrews i hyllan… Nog för att de är hemska på så väldigt många olika plan, men jag skulle aldrig få för mig att skämmas över dem 🙂

    • Du är helt klart en modigare person än jag 🙂

      Har du läst My Sweet Audrina? Den är egentligen ännu värre än Dollanganger-serien. Mycket underhållande. Jag hittade den bland min farmors bokklubbsböcker (!) och läste den, men den kom inte med hem…

  3. Virginia Andrews hade jag en hel hög av, som jag läst dom och älskat fast de egentligen är rätt hemska! Men sedan fick en mängd böcker bo i ett källarförråd då de inte fick plats i min lägenhet. En brand i källaren och alla de böcker var ett minne blott…..

  4. Jag sålde ungefär hälften av min Virginia Andrewssamling på tradera för ett par år sen och fick oväntat bra betalt för dem. 🙂
    Kunde dock inte göra mig av med vare sig Vindsträdgården-serien eller den om Heaven, jag har alldeles för många nostalgiska minnen om spännande det var att läsa dem när jag var tolv. Funderar starkt på en omläsning nu!

    • Tänka sig 🙂 Om du läser om dem så rekommenderar jag verkligen att du läser Forever Youngs referat parallellt – mycket underhållande!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s