Löjligt och skrämmande

Orion i kväll visade de Leni Riefenstahls Triumph des Willens (Viljans triumf), en dokumentär- och propagandafilm från nazisternas partidagar i Nürnberg 1934 och jag tänkte att det skulle vara intressant att se den. Det var det i princip, även om jag var så trött att jag nickade till under talen och vissa av paraderna. Det är enorma mängder med parader i den och det blir lite som att räkna får efter ett tag… Jag fick en viss overklighetskänsla också, de där (mestadels) blonda männen  i sina uniformer som paraderar på det där löjliga och skrämmande sättet med  raka ben som lyfts högt, ni vet; de (mestadels) blonda åskådarna som gör Hitlerhälsningen och skriker sieg heil, de pompösa talen om Det Tyska… Hade det varit en spelfilm så hade min reaktion varit att de överdriver, det kan inte ha varit så på riktigt – men tydligen var det. Det är så pompöst och uppblåst utom alla proportioner att det nästan är löjligt – om det inte skulle vara så skrämmande, då.

För den som är intresserad av hur människor blev nazister finns det säkert hur mycket som helst att läsa, men min favorit i genren är Vibeke Olssons Molnfri bombnatt, där huvudpersonen är en äldre kvinna bosatt i Sverige, men kommer från Tyskland. Det är en fantastisk bok. (Jag har uppenbarligen rekommenderat den redan för tio år sedan, men den är fortfarande läsvärd.) Hennes böcker om Ulrike med samma tema är också mycket bra, men den här är mera utförlig. [Sista meningen redigerad pga obegriplighet.]

Andra tips?

Annonser

2 thoughts on “Löjligt och skrämmande

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s