Vems historia läser du?

Så glad jag blev idag, när jag såg att bokbloggsjerkan tagit upp mitt förslag till ämne: böcker som beskriver (mer eller mindre) kända berättelser ur någon annans synvinkel. Det är en aspekt av litteraturen som fascinerar mig och jag vill gärna ha flera tips – det ska bli extra roligt att hoppa runt den här omgången 🙂

Kan du berätta om någon bok/några böcker som beskriver kända berättelser ur någon annan huvudpersons synvinkel? Ex: 

Charlotte Brontes Jane Eyre kontra Jean Rhys Wide Sargasso Sea, som har ”the Mad Woman in the Attic” som huvudperson, eller Bengt Ohlssons Gregorius, vars huvudperson är prästen i Hjalmar Söderbergs Doktor Glas.

Andra kattslaven och jag hade en liten diskussion om skillnaden mellan fanfic och den här typens böcker, när de båda är genrer som använder sig av en befintlig text. Svaret är att fanfic skapar nya berättelser i originalets universum, medan det jag är ute efter nu är en annan synvinkel på den befintliga berättelsen, ett sätt att utvidga den ursprungliga textens betydelse genom att vrida perspektivet en aning. Det kan, när det är som bäst utfört, skapa en nyttig känsla av att det kanske inte är så enkelt som det ser ut, eller att sanningen kan se ut på många olika sätt, beroende på vems berättelse det är.

Mina exempel i förslaget var alltså Jean Rhys Wide Sargasso Sea (1966), en postkolonial klassiker som inte bara beskriver händelserna i Charlotte Brontes Jane Eyre (1847) ur den första hustruns synvinkel, utan också ger en förklaring till hur hon blir ”the Madwoman in the Attic” genom att hennes ursprung förnekas och förhånas. Det är en obehaglig berättelse som gjode starkt intryck på mig, Jean Rhys text kryper in under huden på en och tvingar en att ställning till sina egna förutfattade meningar. Ett perfekt exempel på vad jag menar med ”vems berättelse läser du?”, eller ”vems berättelse tror du på?” för den delen.

Mitt andra exempel var Bengt Ohlssons Gregorius (2004), som är prästen i Hjalmar Söderbergs klassiker Doktor Glas (1905). Det är en intressant bok på det sättet att Gregorius verkligen är en ganska otrevlig figur, och Ohlsson lyckas göra honom förståelig utan att han ändå är direkt sympatisk.

En liten bok jag har i min hylla är Mary Reilly av Valerie Martin från 1990, Mary Reilly är piga hos Doktor Jekyll i R.L.S Dr Jekyll and Mr Hyde (1886) och de egendomliga händelserna beskrivs ur hennes synvinkel. Boken ger en – vad jag kan bedöma – bra bild av det viktorianska samhället och är samtidigt en melankolisk kärlekshistoria.

Så finns det ju en klassiker: Pär Lagerkvists Barabbas (1950), som förstås baserar sig på Bibeln. Den är ganska existentialistisk, Lagerkvist har mycket grubblerier i sina böcker, tycker jag. Jag hade en period då jag läste väldigt mycket Lagerkvist, men på senare år har jag inte riktigt känt för hans stil, trots att han skriver mycket bra.

Så har jag ett par tips som jag har stött på, men inte läst, är det någon som känner till dessa?

Den kvinnliga huvudpersonen i Den allvarsamma leken (1912) av Hjalmar Söderberg heter Lydia Stille. För Lydia (1973) heter en modern version av berättelsen, skriven av Gun-Britt Sundström – den påstås inte vara så bra, men jag ska bekanta mig med den nåt tag ändå.

Jag har också stött på information på Wikipedia om en bok som hänger ihop med Jane Austens Emma, skriven av Joan Aiken (som för mig är skräcknovellsförfattare) 1997: ”a companion novel, Jane Fairfax: The Secret Story of the Second Heroine in Jane Austen’s Emma.[22].” Den ska jag läsa nåt tag, jag gillade Emma.

(Länkarna går antingen till Wikipedia, eller i de fall boken är fritt tillgänglig online så går den till texten.)

Det finns så många berättelser, minst en för varje människa – fiktiv eller verklig. Fascinerande.

Annonser

28 thoughts on “Vems historia läser du?

    • Var den det? Jag borde kanske ha varit lite mera utförlig i beskrivningen, jag märker att vissa tolkat den lite annorlunda än jag menade… Jag tänker mig att om man t.ex. läst både Doktor Glas och Gregorius så förstår man vad jag menar. Men hursomhelst är det roligt att se vad folk har svarat 🙂

      Så gillar jag svåra frågor ibland, blir det för många i stil med ”vad läser du nu” eller ”vad vill du läsa härnäst” så är det ju ingen utmaning 😉

    • Mig också. Det var säkert utmanande att skriva den också – jag menar, han är ju egentligen en gammal bock som ägnar sig åt våldtäkt inom äktenskapet och försöker maskera det med ”Guds vilja”. I Ohlssons tappning förstår jag honom, han får djup. Spännande.

  1. Det verkar bara vara jag som upplever det här återanvändandet av andra författares karaktärer som stöld. Visst, det skulle ju kunna vara så som originalförfattaren tänkt sig, men också inte. Jag kan nog tycka att en bra bok ska kunna stå för sig själv, utan att åka snålskjuts på någon annans arbete. Men det är vad jag tycker 🙂

    • Du är nog inte den enda, jag vet många som ogillar fanfiction av just den anledningen, men jag uppfattar det inte så, jag uppfattar det som en hyllning till en annan bok eller ett annat universum. Det centrala, såväl i fanfic som i att beskriva händelseförloppet ur någon sidopersons synvinkel, är ju att det är klart för läsaren vad som händer. Folk som snor någon annans intrig och skriver om den lite utan att låtsas om något – det är plagiat. Men visst är gränsen hårfin – ibland kan författaren tro att läsaren känner till annan litteratur bättre än den gör.
      Som när jag fick beröm för mitt vackra språk när jag använde uttrycket ”grå som skiffer och hav” i en uppsats i skolan. Jag blev paff och fick hemskt dåligt samvete, för jag hade inte insett att Pugh Rogefeldts Aftonfalken inte är en självklar referens i Finland. Det kanske den inte är längre i Sverige heller, men i mitten på åttiotalet så var den en stor hit.

      (Och först nu inser jag att det är Ulf Lundells text, åtminstone enligt Wikipedia. Det hade jag ingen aaning om. )

  2. Jag har lite svårt att se en tydlig skiljelinje mellan fanfiction och det du avser. Skulle säkert kunna utvecklas till en intressant diskussion 🙂

  3. Det var allt en klurig fråga du kommit på men också mycket rolig att sitta och fundera över! =) Ditt inlägg här och kommentarer gjorde saken något klarare för mig så tack!

    • Det verkar ha varit det, jo 🙂 men så mycket fina tips som trillar in! Jasper Fforde finns på min att-läsa lista, men Penny Dreadful var ny för mig, har sett den nämnas lite här och där nu. Jag måste kolla in den.

    • Det är intressant med olika synvinklar, tycker jag. Det kan delvis vara litteraturvetaren i mig, när jag studerade fick vi läsa många olika tolkningar och också testa att tolka texter med olika teorier. Ibland var det lite jobbigt, men samtidigt så öppnade det min syn på texten – att det finns minst lika många tolkningar som läsare 🙂

  4. Jag kom genast att tänka på en bok av Marion Zimmer Bradley: Avalons dimmor (The Mists of Avalon) där kung Arthurlegenden berättas ur kvinnornas perspektiv. En av mina favoritböcker av en av mina favoritförfattare 🙂 men sen kom jag inte på andra än Barabbas (bra bok det med). I film har jag flera gånger sett hur samma händelser visas från olikas synvinkel och hur olika dom uppfattar vad som skett. Inga principer här mot parafraser men vissa kan nog vara mer eller mindre förtäckta plagiat.

    • Ja just det ja, Avalons dimmor är ett utmärkt exempel! Den borde jag läsa om, jag minns att jag tyckte den var bra. Det påminner mig om att Marianne Fredrikson har skrivit en bok som heter Enligt Maria Magdalena, där jesus och lärjungarna beskrivs ur Maria Magdalenas synvinkel. Inga kvalitetsjämförelser, dock!

      Jag tror jag borde se Rashomon, apropå filmer med olika perspektiv.

  5. På tal om parafras vs. fanfic – vad anser du om Alexandra Ripleys Scarlett, som är en fortsättning på Borta med vinden? Dvs det är ju samma karaktärer och samma värld, men den börjar precis där originalet slutade…
    Så finns också Rhett Butler’s People av Donald McCaig, som väl ska vara mer eller mindre Borta med vinden från Rhett Butlers perspektiv. (Och jag säger ”väl ska vara” eftersom den står i min bokhylla men jag inte har läst den 🙂 )

    • Scarlett är helt klart fanfic, också om det är förlagsbeställd fanfic. Den går under samma grupp som Jill Patton Walshs Sayers-böcker, eller konsortiet Virgina Andrews. De är egentligen en genre jag är lite skeptisk till, eftersom den känns som om den vill mjölka pengar ur ett varumärke snarare än att hedra ursprungstexterna, men jag har svårt att sätta fingret på exakt vari skillnaden ligger. Kanske just i att det är texter som ska försöka efterapa originalen, inte egna versioner. Rhett Butler’s People låter mera som det jag var ute efter här.

  6. Just det här med fanfic dök upp i tankarna hos mig, men du förklarar skillnaden bra. Bra exempel och Mary Reilly är den som verkar mest lockande. Tack för tipsen.

    • Egentligen borde jag köra en uppföljarfråga om fanfic, jag har en halvskriven post om fanfic i bloggen… Det finns ju publicerad fanfic, som t.ex. Laurie R. Kings Mary Russell-serie (Sherlock Holmes) och sedan sådan som bara finns publicerad online.

      Mary Reilly är en riktigt söt historia, tycker jag, klart läsvärd. Filmen har däremot blivit rätt sågad…

  7. En riktigt svår och lurig fråga du bidrog med, jag vet fortfarande inte om jag förstått den… De böcker du tipsar om låter i alla fall väldigt intressanta.

    • Roligt. Visst finns det en hel del sådana böcker, men det är svårt att komma på dem, det var därför jag föreslog frågan för Annika, för att jag hoppades få nya tips via bokbloggosfären på det sättet 🙂

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s