På kattfronten lite nytt

Ni vill säkert ha kattuppdatering? En sån tur, för det är kvällens tema 🙂

Förhållandet katterna emellan är fortfarande en aningen spänt, men det går framåt. Agnes kommer ofta och stryker sig mot Simba som mest ser förskräckt ut. Ibland viftar hon till med tassen, men oftast bara ryggar hon lite tillbaka. Ibland morrar eller fräser hon ifrån eller jagar efter Agnes, när Agnes blir för efterhängsen. Ibland jagar Agnes henne. Det verkar inte direkt aggressivt, men inte heller bara lekfullt.

Jag hade trott att Simba skulle vara mera dominerande, men Agnes är så aktiv hela tiden och Simba verkar ibland bara vilja vara ifred 😦 Ett par gånger har jag stängt in Agnes i badrummet en liten stund för att Simba ska få lugn och ro. Vårt uttänkta system att separera sovrummet genom att ställa för ett hemgjort galler av torkställningar visade sig nämligen funka i ca fem minuter, innan den lilla Houdinin hade lyckats ta sig igenom… (Det finns ingen riktig dörr där.) Men när vi inte är hemma så verkar de sova lugnt i varsitt hörn av lägenheten.

Jag hoppas att Simba ska vänja sig, just nu är hon helt klart lite sur på oss, inte alls så kelen och sällskaplig som annars… Den lilla är i stället hemskt kelig, spinner högt och vältrar sig på mattan när man kosar med henne. Annars är hon överraskande tyst, hon jamar inte – fast ibland kommer det ett litet lustigt gnissligt pipljud som vi bara inte kan låta bli att skratta åt. Vi funderade lite på att kalla henne för Agnes Gnissilia…

Ett annat smeknamn hon har fått är ”ärtis”, ”ärtboll” eller ”ärtkrok” efter det norska ordet ”ertekrok”, dvs. retsticka, eller mitt hemgjorda ertebølle (ret + buse). Orsaken att jag använder norska ord emellanåt (kos är ju ett annat) är att jag i tiderna läste en en norsk hemsida / blogg (den är byggd som en hemsida, men uppdaterades som en blogg) om två (och så småningom flera) katter som hette Modesty og William. Jag älskade den – älskar den fortfarande, men den har tyvärr inte uppdaterats på tio år, men det händer att jag läser om historierna ibland, för de är så välskrivna och roliga. (Jag har de facto inspirerats mycket i min egen stil av dem.) Jag rekommenderar den varmt – börja med historierna från Geitmyrsvägen och fortsätt sen med Fredriksstad 🙂