Nobelpriset i litteratur år 2014 tilldelas den franske författaren Patrick Modiano
”För den minneskonst varmed han frammanat de ogripbaraste levnadsöden och avtäckt ockupationsårens livsvärld”.
Idag, liksom de flesta år, satt jag klistrad vid en skäm klockan 14 finsk tid för att få höra vem som får årets Nobelpris i litteratur; det är en ritual jag har. Till ritualen hör också att blogga om resultatet, och – de senaste åren – att göra Nobelbingo à la Bokbabbel.
I år får jag noll poäng av fem möjliga. Pinsamt. Det är alltid pinsamt att vara litteraturvetare och inte ha koll.
En titt i bloggarkivet visar att det hänt två gånger på tio år (Jean-Marie Gustave Le Clézio och Mo Yan) Om jag hade gjort Nobelbingo på den tiden som Harold Pinter fick priset så hade jag fått fyra poäng, jag älskar Pinter och har läst och sett flera av hans pjäset och har också flera hemma – men aldrig hade jag trott att han skulle få Nobelpriset, så ingen full pott. Doris Lessing har jag också läst (en bok) och har hemma (flera böcker), liksom Tomas Tranströmer. De övriga pristagarna går under ”har hört talas om”- 1-poängaren…
Det gäller alltså de senaste tio åren, då jag började kolla i realtid. När jag ser på listan med pristagare (kolla dina potentiella Nobelpristagarpoäng här) så konstaterar jag att Selma Lagerlöf och Pär Lagerkvist är de jag läst mest av. Den jag är mest road av att ha känt till – och t.om. läst, har jag för mig – är Wole Soyinka, vars böcker vi en gång köpte utvräkta till kilopris (bokstavligen!) när en bokhandel stängde. Jag minns fortfarande titeln på en av dem: Mannen dog. Den var, vill jag minnas, ungefär lika sprittande som den (inte (ännu?) nobelprisbelönte) turk-kurdiske författaren Yaşar Kemals Låt tistlarna brinna, men jag är faktiskt inte hundraprocentigt säker på om jag någonsin läste den. Det är trots allt… länge sen.
En kattslavs dagbok 
Det var visst Bo Cavefors förlag som gav ut den författaren m.fl. och gick omkull och sålde böcker mycket billigt, varvid föräldrarna så klart var där och handlade…. Flera författare jag annars aldrig skulle läst som faktiskt var riktigt bra blev på så vis lästa. Noll poäng åt mig också. Så många bra författare man alltså inte ens hört talas om… Svindlande tanke; synd jag bor i en etta………
Det kan det ha varit, jo. Kvalitetslitteratur var det ju – var det t.o.m. därifrån Kemal kom också?
Jag vet den där känslan – så mycket som finns att läsa i världen! Fantastiskt.
Hmm, historisk nobelbingo blir ju problematisk vad gäller poängräkningen: hur poängsätter man sådant som man läst _efter_ att författaren fått priset?
När det gäller de senaste 30 åren eller så (för oss alltså, kortare tid för yngre, längre för äldre) så kan man naturligtvis strängt försöka tillämpa aktuella regler och m.a.o. strunta i prisinfluerat läsande – som i princip är allt läsande efter priset, eftersom det har så stor effekt på tillgänglighet.
Men längre bak i tiden blir det litet orättvist, skulle man vara tvungen att bortse helt från alla tidigare pristagare.
När jag tittar på de första decennierna så slås jag av hur jag omedvetet placerat vissa författare långt långt bak i tiden, medan andra känns betydligt mer samtida – nu finns ju inte födelseår med på listan (och jag är för lat för att googla), så det kan hända att min kronologiska känsla är en smula mindre fel än den känns.
Sienkiewitz tidigare än Kipling och Shaw?!! Sinclair Lewis och Thomas Mann före Karlfeldt???
Pearl S Buck så tidigt som 1938? (Om man frågat mig hade jag tippat på 50-60-tal, sagt att Akademien ville slå ett slag för populism)
I varje fall kan jag säga att av 81 pristagare fram till 1984 så var 33 helt obekanta för mig och av de övriga 48 så har jag inte läst fler än 15-16 (vissa är svåra att komma ihåg om jag verkligen läst dem eller bara sett en film eller läst någon essä om deras böcker). Jag har ju alltid varit ganska usel på att läsa klassiker – det uppstår något slags internt motstånd i mig mot sånt som man borde läsa.
Du har alldeles rätt, det går inte att räkna bingo i efterskott, därför tittade jag bara på de som jag dokumenterat i bloggen. Före det är frågan snarare ”vet jag vem det är överhuvudtaget?”, ”har jag läst något av den författaren?” och ”har jag läst den pga nobelpriset?” Jag tycker att jag ska ha fyllt i en lista av den typen nån gång, men hittade den inte, kanske jag borde försöka göra en sådan – men som du säger, ibland är svårt att veta om man läst en författare, eller tycker sig ha läst den.
Spännande, jag tittade inte så mycket på årtalen, men du har helt rätt, det finns författare som känns lite lustigt placerade.
Jag gillar att läsa klassiker emellanåt, helt enkelt för att jag oftast (inte alltid, dock) inser att det finns en orsak till att något är en klassiker. Ibland kan det finnas ett visst motstånd i texten, eftersom fluffiga, lättuggade texter mera sällan blir klassiker, men ofta är det värt det. Mitt paradexempel är när jag var tvungen att läsa Brott och straff i studierna och i början tragglade mig igenom djungeln av ryska namnformer (som fått mig att ge upp åtminstone två gånger förut) och plötsligt öppnade texten sig och boken visade sig vara en stor läsupplevelse.
Pingback: Nobelt | En kattslavs dagbok