Kokhett är inte nödvändigtvis en metafor

Det finns de som säger att man inte ”får” klaga på värmen och på sitt sätt är det ju skönt. Problemet är att vi bor i en sydvästsvängd lägenhet med enorma fönster på sjunde våningen i ett höghus. För det allra mesta – typ tio månader av tolv – älskar jag ljuset som flödar in hos oss; inte ens mitt på vintern blir det så farligt mörkt här. Men när soltimmarna blir riktigt många och temperaturen ute ligger på mellan 28ºC och 32ºC så understiger temperaturen i vår lägenhet aldrig 29º, vilket gör det lite svårt att sova.

Svenska ylleradion hade en liten grej om värmen, de flesta kommentarer var (som vanligt) magsura, men den här kommentaren kom med bra tips om hur man kan svalka sig. Inspirerad av den har jag nu satt ett lakan i frysen, vi ska se hur det känns 🙂

Vi fäller förstås ner persiennerna och ställer upp balkongglasen så mycket vi vågar för kattens skull, men det blir ändå varmt. Häromdagen fick vi dock bevis på att persiennerna ändå hjälper. Jag hade lagt bönor i blöt på fönsterbänken och inte fällt ner persiennen den dagen. På kvällen noterade jag att vattnet var varmt – riktigt ordentligt varmt, som ”det varmaste som kommer ur kranen”-varmt och det hade bildats ett tjockt lager skum på ytan – precis som det brukar när bönor håller på att koka upp 😮 Tyvärr hällde jag ut det innan jag tänkte på att mäta temperaturen, det skulle ju ha varit intressant att veta. Jag tänker ändå inte göra om experimentet!

Till slut en temasång: ”Too Darn Hot”. Jag har länkat till den här versionen tidigare, men den tål att ses på nytt, den är så bra! Fast hur de orkar dansa sådär i värmen förstår jag inte 😉