Blå toner mot blå himmel

Sommar betyder oftast tid att resa runt och gästa platser och människor. Eller göra sånt som man ”annars aldrig hinner”, som städa. Eller vila ordentligt och läsa tjocka böcker. Allt detta som det borde finnas tid för betyder förstås gör att det finns en massa som inte blir gjort… Speciellt om det bara regnar, då känns det där med hängmatta eller beach inget vidare. Men det har inte bara regnat och vi har hunnit göra flera saker ändå. Och till och med sommarvärmen kom till sist – mina stackars husarknappar såg helt döda ut när vi kom hem senast. Har nu dränkt dem och hoppas på återuppståndelse. Dillen tror jag tyvärr inte överlevde, den var så klen.

Här är några bilder från vårt senaste besök på alltid lika vackra Kimitoön:

De här tycker jag är fina.

De här kolugnarna tycker jag är fina.

Flera bilder från trakten finns förresten här i en äldre post.

En av de saker jag är glad över är att vi för en gångs skull lyckades pricka Baltic Sea Jazz, en småskalig jazzfestival som jag besökte några gånger på 1990-talet, men som sedan aldrig blivit av att gå på senare. Överhuvudtaget har det inte blivit några jazzfestivaler de senaste tio-femton åren, det har liksom inte blivit av. Det är lite synd, för när jag satt på gräsmattan i parken i Dalsbruk och njöt av Three Tenors Of Swing så kom jag ihåg hur otroligt fint jag tycker att det är med jazz utomhus.

Blås blås!

Three Tenors of Swing: Blås blås!

Det är egentligen alldeles fel att stänga in jazz i mörka rum, musiken ska stiga mot himmelen och blandas med fågelkvitter och vindens sus. Det ger mig lyckorysningar av sommarfiilis.

Gröna träd, blå himmel <3

Gröna träd, blå himmel ❤

Speciellt blåsinstrumenten gör sig utomhus.

Många olika saker att spela på. Min nya favorit är den där lilla silversaken i bakgrunden, den som ser ut som om den krympt i tvätten. Det är en sopransaxofon har jag lärt mig nu.

Många olika saker att spela på. Min nya favorit är den där lilla silversaken i bakgrunden, den som ser ut som om den krympt i tvätten. Det är en sopransaxofon har jag lärt mig nu.

Blå toner mot blå himmel. Det blir inte mycket somrigare än så.

Blå toner mot blå himmel. Det blir inte mycket somrigare än så.

 

 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s