Tunntunna sidor

i Finland säljs extratunt skivat köttpålägg under namnet ”ohuen ohut”, vilket har översatts till tunntunn, för att behålla allitterationen, förmodar jag. Veckans jerka har beställt tunntunna böcker:

Jag läser i normala fall böcker som har 200 sidor eller mer och med få undantag finns det böcker med färre sidantal som känns riktigt lockande för mig. Kanske beror det på att jag behöver tid på mig att komma in i en story eller så handlar det om att bra böcker gärna få pågå för evigt. Eller så är det en kombination av båda. Ibland skulle det dock vara skönt att kunna läsa ut en bok på bara ett par timmar. Därav undrar jag om du kan ge tips på ditt bästa lästips när det gäller böcker under 100 sidor (eller däromkring)?

En titt i hyllorna ger ett överraskande antal klassiker – det är inte alltid storhet i formatet och i berättelsen går hand i hand. Många av Pär Lagerkvists mest kända böcker är runt hundra sidor – Bödeln är t.o.m. bara 78 s. i min Delfinpocket. Den är utgiven redan 1933, men Lagerkvist var en av de klarsynta människorna som kunde se vart fascismen skulle leda. Mycket lämplig läsning efter det deprimerande EU-valet (för första gången på länge funderar jag på att flytta tillbaka till Det Forna fädernelandet…) Andra korta Lagerkvistklassiker är Gäst hos verkligheten (barndomsskildring, utg. 1925) 117 s. och Barabbas (hur var det riktigt med den där förfärliga rövaren som släpptes i stället för Jesus?) 1950, 119 s. Hans mest kända bok Dvärgen (1944) är faktiskt hela 158 s. i min upplaga, men väl värd att läsa; en machiavelliskt inspirerad berättelse om makt och ansvar. Lagerkvists böcker handlar mycket om etik, ansvar, konsekvenser. De har ett viss dröjande själsligt, ensligt vemod i sig.

Andra klassiker är Joseph Conrads Mörkrets hjärta (The Heart of Darkness), utgiven 1899, på 122 s., om kolonisationens effekter på människan. Den som tänker på Apocalypse Now har både rätt och fel – boken var en inspiration, men stämningen i filmen och boken skiljer sig mycket, även om temat ”hinnan mellan civilisation och brutalitet är florstunn” är lika i båda. Det går antagligen snabbare att läsa boken än se filmen, skulle jag tro. Jag kan också rekommendera Olof Lagercrantz bok Färd med mörkrets hjärta som lässällskap, men den är lite tjockare, närmare 200 s.

Detta ger mig en självklar åsnebrygga till Lagercrantz lilla pärla Om konsten att läsa och skriva (1985), trots namnet ingen instruktionsbok, utan en välskriven, passionerad essä om litteratur.

Essäer överlag är ofta korta, för att återknyta till såvär gårdagens tema som skrivande (jag gillar följdriktighet) så rekommenderar jag alltid Virgina Woolfs Ett eget rum (A Room of One’s Own, utg. 1929, 108 s.)

Sen blev det svårare med åsnebryggorna. Men katter är bra på att hoppa från en sak till en annan, så vi tar en kattbok 😉 Jag tror att jag kan ha rekommenderat Margareta Ekströms lilla pärla för kattälskare: Olga om Olga, 1994, 110 s.) tidigare? En katt berättar i jagform om sitt liv och sin matte. Mera filosofisk än rolig.

Många barn- och ungdomsböcker är i ett kortare format, här ett par från gränslandet ung / vuxen, kan också rekommenderas för åtminstone lite äldre tonåringar, tycker jag:

Michel Tournier: Fredag eller Ett liv i frihet (Vendredi ou la Vie sauvage, 1971) 128 s., en annan synvinkel på Robinson Crusoe. Om jag har förstått saken rätt så är det en kortare ungdomsversion av en tidigare bok, Fredag eller den andra ön (Vendredi ou les Limbes du Pacifique, 1967)

Inger Edelfeldts Kamalas bok (1986, 136 s.) är antagligen hennes kortaste bok, inte att hon någonsin är speciellt mångordig. Den handlar om balansen mellan normalitet och ens inre vargflicka, därav titeln, som kommer från berättelsen om Amala och Kamala.

Australiern John Marsdens Breven inifrån (Letters from the Inside, 1994, 126 s., men det är en brevväxling, så de flesta sidor är inte fullskrivna). En brevväxling mellan två tonåringar, där det så småningom visar sig att den ena har mycket hemligheter. En bok om vänskap och självförtroende.

För den som minns Drutten och krokodilen så kan jag tipsa om att Eduard Uspenskijs bok Krokodilen Gena och hans vänner getts ut i översättning av Milena Parland på Söderströms (numera Sets) 2005 – 94 sidor.

Någon finlandssvensk bok måste jag ju också komma med, även om den här är skriven av en annan svensk i förskingringen: Anders Larssons Kalevala för lata (199, 95 s.) Den är antagligen roligast om man läst originalet, men det är lite tjockare (384 s. i Lars och Mats Huldéns fantastiska översättning), men fungerar troligen utmärkt för sig själv också, det går ju att kolla upp myten först. Den finns också som ljudbok och det låter extra roligt att lyssna till hans dråpliga tolkningar av Kalevalamyten på småländska 🙂

Hmm, det blev visst många förslag som kompensation för de få sidorna… Jag gillar rekommendationer, både att föreslå och att läsa andras. Trevlig helg!

Annonser

26 thoughts on “Tunntunna sidor

  1. Det tänkte jag inte på, men visst finns det en hel del klassiker som inte är så långa. Det har jag säkert några i mina gömmor någonstans!! Tack för tipsen!

    • Det är så lätt att tänka klassiker=dammigt, men det finns oftast en orsak till att något räknas som en klassiker!
      Mitt favoritexempel är Medea, där Medeas man beter sig som vilken modern skitstövel som helst…

    • Ja! Hur kunde jag glömma Lagerlöf, som är en av mina favoritförfattare? Antagligen för att jag har hennes samlade verk, så korta böcker som Herr Arnes Penningar eller Körkarlen försvann i samlingsvolymerna.

  2. Helt sant att klassiker ofta är korta. Över lag verkar det som det var vanligare förr med lite tunnare böcker. Det kanske är datorerna som ger upphov till att en massa onödigt skrivs, de som skrev för hand kanske inte gjorde samma utsvävningar 😉

    • Jag tycker det går i vågor, det har varit in med tjocka böcker ett tag nu, medan det här emellan var in med minimalism. Det finns ju nog riktiga tegelstensklassiker också, Dostojevskij eller Mobergs Utvandrarepos, t.ex.

  3. Många intressanta tips. Kul att vi har en samma. 🙂 Den finlandssvenska boken har jag hört talas om och är lite nyfiken på den, kanske ska ta och lyssna på den. 🙂

    • Jag misstänker att redaktörerna blir mindre benägna att tvinga dem att skära ner, för att vara ärlig. Ta Stephen King, som gav ut den oförkortade versionen av Pestens tid / The Stand när han blev tillräckligt känd…

    • Jo, den är intressant. Jag borde någon gång göra en post (eller tipsa Annika om det som jerkatema!) om böcker som beskriver kända berättelser ur någon annans synvinkel.

  4. Chark + kort bok, får mig att tänka på Slakthus 5 (Slaughterhouse 5).
    Jag har en hel del långnoveller som satts ihop 2-5st i en volym (t.ex. Stephen Kings årstider) men också fristående. Jag har massor med böcker som är 110-180 sidor långa där det nog i några fall är synd att författaren inte skrev längre.

    • Det är en bra bok, fast det är många år sen jag läste den. Jag hade en intensiv Vonnegutperiod i tonåren:-)

      Vad är sen en långnovell och vad en kortroman? Eller en essä, som t.ex. både Woolf och Lagercrantz ovan…

      En bok ska få ta de sidor den behöver, helst.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s