Ge mig tid och värld tillräckligt

Bokbloggsjerkan undrar förresten denna vecka "Vad önskar du dig mest av allt just nu som är relaterat till böckernas värld?"

Får man önska sig omöjligheter? Detta är en helt retorisk fråga – min blogg, mina regler 😉 Jag önskar ibland att jag skulle kunna dyka in i den värld jag läser om, verkligen på riktigt vara i den tillvaron jag läser om. I Michael Endes Den oändliga historien stiger Bastian in i den värld han läser om i sin bok – där skrev Ende om en önskedröm hos många läsare, tror jag. Eller så är det bara jag 😮 Så vill jag också tillägga att ingen tid ska ha förflutit i min egen värld när jag kommer tillbaka, tack.

I och för sig så kan min första önskan bli uppfylld om boken jag läser är tillräckligt bra, då kan jag försjunka i den så att jag knappt märker min omvärld. (Däremot gäller snarast motsatsen till min andra önskan – jag kan titta upp och märka att klockan är massor, för att jag varit så försjunken.)

Min senaste intensiva läsupplevelse är I syrenernas tid av Inger Wikström (1996), en bok som jag fick rekommenderad inför Kärlekens många ansikten-projektet, men inte hann läsa då. Den har gått som radioföljetong någon gång på nittiotalet, men jag missade den tyvärr. Det är en berättelse om två kvinnor som träffas i början av förra seklet och deras liv tillsammans. Boken berättas ur den åldrande Beatas perspektiv när hon sitter och tänker tillbaka på sitt liv, syrendoften går som tema genom hela boken, sommarljus och värme, men också kvinnors villkor och deras möjligheter till självförverkligande i början av förra seklet. Trots att den utspelar sig i en annan tid och en annan värld än vår så finns det ändå mycket som känns bekant ännu idag, men utan att den känns som en modern berättelse utklädd i historisk dräkt. Den känns helt enkelt trovärdig, en ganska vardaglig historia om ett ovanligt välmatchat par och när det oundvikliga slutet kommer så gråter jag över kärleken 😥

Magi.

3 tankar om “Ge mig tid och värld tillräckligt

  1. Jovisst, Momo hör till mina absoluta favoriter. Jag tycker faktiskt ännu mera om den än om Den oändliga historien.

  2. Pingback: Regnbågsböcker | En kattslavs dagbok

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s