Fruktansvärt är kort

Finncon har börjat och jag var idag och lyssnade på paneldiskussioner om finlandssvensk fantastik och hyllningar till avlidna storheter. Den förstnämnda var en aktiv och rolig debatt, den andra blev lite väl inåtvänd och nostalgiserande, men åtminstone talade de om en av mina favoriter, Harry Harrison (som tillsammans med Ray Bradbury var orsaken till att jag gick dit), och jag kunde passa på att tipsa om att han faktiskt är en fantastisk novellförfattare, vilket tyvärr kommit lite i skymundan jämfört med bokserien om Stålråttan och den måttligt muntra (understatement of the year) Make Room! Make Room! (som filmen Soylent Green är baserad på). Den sistnämnda boken lyckades i samarbete med Orwells 1984 få mig avskräckt från scifi i många år… :insane: Jag hittade så småningom tillbaka, via bland annat Harrisons noveller. De är inte så muntra de heller, men de är mera hanterliga. Det jag gillar med scifi är oftast det spekulativa: tänk om? Man har andra världar, andra teknologier – hur förändrar det tänkesättet? Alla tar inte vara på det här, utan fixerar sig vid tekniken, men de som gör "tänk om" bra ger mig glädjerysningar. Jag kan speciellt rekommendera "The Streets of Ashkelon" och "I Always Do What Teddy Says" :awww:

Veckans bokbloggsjerka råkar lämpligt nog handla om noveller: "Brukar du läsa noveller och/eller andra ”short stories”, vilken/vilka är din favorit/dina favoriter i så fall", så jag fortsätter på temat nedan.

Jo, jag läser mycket noveller. Framför allt skräcknoveller, fast en del scifi, som sagt. Jag samlar på spök- skräcklitteratur och i den samlingen finns massor med noveller, både av enstaka författare som klassiska H. P. Lovecraft, Ray Bradbury och Edgar Allan Poe, nyare klassiker som Stephen King (som ofta gör sig bättre i kortformat, inte att hans noveller är särskilt korta i allmänhet) och en massa moderna författare. En som nämnts redan på flera bloggar är John Ajvide Lindqvists Pappersväggar. Lustigt, i allmänhet brukar mina exempel inte vara så mansdominerade :left: Jag måste kanske tillägga att just nu läser jag Joan Aiken, vid sidan om en hel del annat förstås 😮 och häromveckan läste jag ju Yvonne Hoffmann 😉

Jag har många skräckantologier runt ett tema: gotisk skräck, viktoriansk skräck, vampyrhistorier, ungdomslitteratur, plus en massa som bara är valda av någon. Dessutom har jag många deckarantologier, det är också en genre som gör sig i kortformat, tycker jag. Jag tycker överlag om antologier och köper ganska ofta sådana, det är ofta ett bra sätt att bekanta sig med en viss tid, genre eller ett lands litteratur och det är också en typisk sak man hittar på antikvanti. Jag har hittat många nya författare via antologier, för om de kan fånga min uppmärksamhet i en kortare berättelse så ger jag dem gärna en ny chans. :up:

Alldeles sist ska jag tipsa om en lite oväntad författare, som har skrivit många bra noveller, en del är t.o.m. i kategorin spök- eller skräckhistorier: Selma Lagerlöf, kan läsas online här. :happy:

Annonser

6 thoughts on “Fruktansvärt är kort

  1. Johanna writes:Själv älskar jag också noveller, speciellt antologier. Favoriten bland dom är "det vita folket", den ges inte ut längre men månne inte något bibliotek har den? Ifrån 2004 eller något liknande, med en blandning av gammal svensk fantastik, nyskrivet, samt en del översättningar. En bra blandning och inte en ända svag novell i den. Härom veckan läste jag den här: http://www.adlibris.com/se/product.aspx?isbn=9186843419 och tyckte väldigt mycket om den. Kanske något för dig med?

  2. Monika writes:Jag gillar också noveller, speciellt inom skräck. John Ajvide Lindqvists noveller har jag nog tänkt att titta lite närmare på.

  3. brorsan writes:Inget fel på noveller om man inte råkar vilja sjunka in i en annnan värld då längre historier gör sig mycket bättre. Påminner mig om att jag ännu inte läst en viss släktings noveller… pinsamt.

  4. Mattias writes:Jag brukar inte läsa så mycket spänningslitteratur, men i novellformat tycker jag att det är mer intressant. Det är så snyggt när en författare så snabbt lyckas skrämma skiten ur en, haha. http://bokism.blogspot.com

  5. Anonym writes:Jag läser sällan noveller, jag tycker snarare om riktigt långa berättelser… Men när jag läser noveller så är det oftast deckarantologier.

  6. @Johanna: Äsch, Det vita folket finns inte här på bibban… Jag ska hålla ögonen öppna! Tack för länken, jag ska ta och läsa 🙂

    @Monika: Gör det, de är väldigt bra. Kusliga, speciellt den om paret som flyttar ut i skärgården, för "de behöver ingen annan omkring sig". Den är verkligt ruggig, tycker jag.

    @Brorsan: Precis, man doppar tårna, så att säga :up: Och släktingars och bekantas noveller borde man ju alltid läsa… 😮

    @Mattias: Det skulle vara en fin utmaning helt i sin egen rätt: vad är den kortaste skräcknovell du någonsin läst, som fortfarande ger dig rysningar?

    @Anonym: Deckar funkar ofta fint i kortformat, speciellt pusseldeckare, där man inte behöver ha så väl utmejslade karaktärer.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s