Ondskans banalitet, indeed

Den senaste bokbloggsjerkan ställer frågan Vilken ”bad guy/girl” tycker du bäst om och varför?

Här är svaret enkelt – som jag sa häromdagen så finns det få som kan mäta sig med Dolores Umbridge i Harry Potter and the Order of the Phoenix och Harry Potter and the Deathly Hallows. Jag tycker alltså inte om henne, jag tycker hon är helt förfärlig, men jag tycker att hon är en fantastisk skurk. Hon är ett skrämmande bra exempel på "ondskans banalitet", på hur lätt det är att insistera på att de som har makten automatiskt har rätt och man behöver inte tänka själv. Folk som tänker själva och ifrågasätter den officiella sanningen ska straffas, på de mest intrikata sätt. Visst är Cruciatus hemskt, men "I must not tell lies" är på sitt sätt värre. Hon underminerar alla andras position med sina Educational degrees, den ena värre än den andra, tills the High Inquisitor och i förlängningen Ministeriet styr Hogwarts. Hon spelar ut studenterna mot varandra, för att få folk som gör som hon vill. Hennes lilla harklande "hem, hem", hennes leende och prydnadstallrikar med bilder av små fluffiga katter och fullkomliga hänsynslöshet för att få eliminerat det som hon ser som ett hot mot Ministeriet får mig att rysa. I The Deathly Hallows dyker hon upp igen, tjänande det nya ministeriet, precis lika lojalt som det gamla – för det är makten hon är intresserad av, några andra principer har hon inte. En fullkomligt amoralisk byråkrat ut i de trubbiga fingerspetsarna. :insane:

Jag såg att Feministbiblioteket propagerar för Bellatrix Lestrange, men jag tycker att Umbridge är mycket värre. Bellatrix är helt enkelt spritt språngande galen, Umbridge är fullständigt medveten om vad hon gör och just det gör henne trovärdig och därför så mycket obehagligare.

Annonser

10 thoughts on “Ondskans banalitet, indeed

  1. Kraka http://kraka.moah.se writes:Hon är mycket trovärdig och jag kan nog komma på i alla fall ett par personer i min verklighet som har drag av henne. Medveten ondksa och elakhet är verkligen hemskt!

  2. Johanna writes:Själv dras jag till de "onda" personer som har drag av galenskap, eller helst där det förblir oklart om det är deras egen galenskap eller bara perspektivet där resten av världen är galen. Den metodiska strukturerade ondskan som Umbridge står för är också fruktansvärd, men den fascinerar mig inte på samma sätt, och för mig blir det metodiska intressantare om det handlar om en underbyggande metodik i samhället som beskrivs, som i 1984 eller liknande böcker. Jag har svårt att faktiskt komma på en litterär karaktär som skulle vara min "favorit" – alla är ändå så olika. Kanske "Dvärgen", men där är jag också tudelad om jag verkligen ser honom som ren ondska. En favorit som litterär karaktär ändå. En annan karaktär jag verkligen tycker är lyckad är "gentlemannen med tistelfjunshåret" ur Jonathan Strange & Mr Norell, just för att han agerar i enlighet med sin natur, som inte är uppbyggd enligt de lagar vi människor är vana vid. Men om man egentligen kan säga att det handlar om en "bad guy" vet jag inte riktigt.

  3. Hej Kraka! Nej, jag skulle verkligen inte gilla att ha Umbridge som chef, t.ex. :eyes: Johanna: Visst har du väl läst Kallocain? Läs den annars! Dvärgen är absolut en fascinerande person, jag skulle inte heller kalla honom ond, men åtminstone helt amoralisk, eller med en moral och världssyn som skiljer sig oerhört mycket från min, eller mainstream överlag. Jonathan Strange & Mr Norrell är en för mig okänd bok – är den bra också för övrigt? 🙂

  4. Johanna writes:Nej jag har inte läst den, men den är definitivt på min lista över sådant jag vill läsa. Jonathan Strange & Mr Norell är en underbar bok, dessutom är den svenska översättningen bra. Ganska tjock, och den har en lugnare takt som känns väldigt brittisk(vet faktiskt inte om den är det dock). Magi och sidhe/alver i 1800-talets England i alla fall, och väldigt lyckad rakt igenom.

  5. Lisa writes:Håller helt med dig om Umbridge, hon är så korrupt att man får rysningar, och det värsta är att man känner igen henne. Läste just den boken och tänkte att det är jättebra att den sortens ondska också finns med i en barnbok, för det är bra att lära sig akta sig för maktmissbruk.

  6. Johanna: Kallocain finns som ebok på Litteraturbanken.se, om det hjälper 🙂 Jag ska lägga Jonathan Strange & Mr Norell på minnet – just nu är min hög med olästa måste-läsas böcker lite för stor… Fick just Mia Francks Martrådar från bibban och hoppas hinna titta på den lite före Finncon. Lisa: Hela OotP handlar ganska mycket om makt och rättigheter och politik, jag tror att många yngre läsare tycker den är tråkiga(are) just därför, men jag finer det fascinerande och är som sagt ledsen över att temat inte utvecklas i de senare böckerna. Desto mera i vissa fanfic, faktiskt :up:

  7. Johanna writes:Kan man få en länk till dessa fanfic? (om dom är bra, det vill säga)Jag har till och med Kallocain i min läsplatta, har bara inte kommit dit ännu… Håller fortfarande på att bläddra igenom "mitt" förlags alla böcker och noveller.

  8. Jag ska ta och göra ett helt eget inlägg om fanfic nu i sommar, så att jag kan berätta mera om dem 🙂

  9. Ping: Dubbeljerka – En kattslavs dagbok

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s