Språklig namnidentitet

Jag talade en gång med en finskspråkig person som, trots att han i princip var positivt inställd till svenskan, verkligen inte kunde förstå hur ett samboende par i hans kör kunde ha två olika adresser, den finskspråkigas på finska och den svenskspråkigas på svenska. "Går ni verkligen omkring och talar om gator och stadsdelar på svenska sådär, är det inte bara för principens skull som det finns två namn?". Jag fick förklara att jo, det gör faktiskt de flesta, åtminstone de som jag känner. Jag funderade på det nyligen, när vi träffades ett gäng kompisar, där en av oss primärt umgås enbart med finskspråkiga – hon använde spontant stadsdelars namn på finska och talar hellre om Lintsin än om Borgbacken. I mina öron låter det alltid lite konstigt att använda finska namn när man talar svenska. Jag blir extra irriterad när svenskar gör det, eftersom jag tycker det tyder på ignorans, med tvåspråkiga kan det vara en fråga om vad som känns naturligare.

Det är förstås inte alltid så lätt att veta hur det ska heta, och ibland kan det bli ganska fel om man inte kollar med någon. Den här banderollen såg jag häromdagen i Hagnäs, i princip föredömligt tvåspråkig, men någon har inte varit bekant med begreppet "Runda huset":

:left:

Annonser

2 thoughts on “Språklig namnidentitet

  1. Inte lätt det där. Det finns nog en hel del stadsdelar m.m. där jag bor som jag anser att har "teoretiska" svenska namn som aldrig slagit igenom och som inte ens svenskspråkiga som bor där nödvändigtvis riktigt känner igen. Speciellt då områden som aldrig haft betydande svenska inslag utan är "historiskt finska". Ibland berättar jag för svenskspråkiga (som bott kortare tid än jag i stan eller rört sig i mindre svenska miljöer/ inte läst på kartan) att platsen har ett svenskt namn och vilket det är. Men använder de svenska namnen själv – nja… jag gör det i skrift nästan genomgående men i tal kommer de finska ofta naturligt, utan att jag ens märker det. Fast det beror massor på vem jag talar med. Precis som med andra finska ord eller dialektord jag lägger in olika mycket av ;-)Det jag ofta sett och tycker är synd är att t.ex. turistifo som delas ut i Sverige jätteofta anger finländska ortsnamn o.dyl. bara på finska. Man kunde väl ha de svenska i parentes i alla fall, även om jag kan förstå att de finska är/kan vara viktiga att känna till för att orientera sig på plats m.m. och kanske också roliga att få "smaka på".

  2. Jo, det där med vad som i allmänhet används är förstås en bra poäng. Jag fick en gång en karta över Finland av k.far som hade alla platsnamn på svenska, förutsatt att det överhuvudtaget fanns ett sådant. Det var rätt kul 🙂 Jag läste en bok med språkvårdstips utgiven i Sverige, där det stod att man ska använda de svenska namnen om det finns sådana, det tyckte jag var sympatiskt :up:

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s