Läsvadå?

Veckans bokbloggsjerka undrar: Brukar du drabbas av lässvackor ibland och hur gör du i så fall för att ta dig ur dem?

Lässvacka, vad är det? Jag menar, det kan finnas tillfällen då jag inte hinner läsa oavbrutet (det är t.ex. skakigt att läsa när man borstar tänderna 😉 ), men någon direkt svacka kan jag inte tala om. Jag är helt enkelt läsoman 😮

Okejokej, medges att jag hade en period straxt efter att jag fått gradun inlämnad då jag bara läste om gamla favoriter. Lättlästa favoriter 🙂 Så om jag ibland har en period då jag är trött och stressad och inte orkar ta till mig något nytt så läser jag om och det jag då väljer är ofta barnböcker, deckare (helst Golden Age) eller Dick Francis (som jag bl.a. skrivit om här). Rosamunde Pilcher är också en mysig feelgood-författare som jag tar till ibland när jag vill varva ner. Så man kan säga att jag tar till det välbekanta och trygga för att komma ur en svacka, om det sen räknas som en svacka :coffee:

Annonser

3 thoughts on “Läsvadå?

  1. brorsan writes:En annan är en periodare liksom; läser oftast väldigt lite eller väldigt mycket. (Det gäller ändå inte alkokonsumtionen.) Jag stressar inte över att läsa eller inte läsa skönlitteratur men värre är det när man inte orkar med facktidskrifterna. Trist att halka efter med dom.

  2. Måste skratta då jag började läsa för min spontana tanke var att dom menade perioder då man läser så mycket att allt annat blir lidande… 😛 Inte läsa vet jag inte vad det är, tror jag. När jag läser lite för att vara jag läser jag nog mycket för att vara de flesta andra. Men några målsättningar om att eller vad jag ska läsa har jag bara gällande arbets/studielitteratur, annars blir det som det råkar och jag har aldrig föreställt mig att jag skulle behöva en strategi utom möjligen för hur man inte sträckläser för långa böcker vid fel tillfälle 😉

  3. @Brorsan Periodare 😀 Jag tror att man kanske stressar mera om man man är bokbloggare / recensent och har förväntningar på sig. Jag stressar inte heller, utom för att jag inte hinner läsa så mycket som jag vill… Facklitteratur är förstås ett eget problem, man borde hålla sig ajour förstås, plus att man ofta bör veta vad som varit det aktuella för att förstå det som är nytt. Men å andra sidan tänker jag att det som är riktigt viktigt nog kommer igenom bruset… @Maria Jag känner igen det där problemet med att fastna i en bok som man egentligen inte har tid med 😮 Det finns ett stycke i en av Vivi-Ann Sjögrens böcker där hon beskriver känslan av att vara så uppslukad av en bok att man bara i förbifarten stoppar i sig lite torrt bröd vid diskbänken, för man kan inte lägga ifrån sig boken. Och då skriver hon ofta och kärleksfullt om mat 🙂 Så kan jag föreställa mig att om jag skulle vara i en sådan situation att läsandet plötsligt inte längre lockar mig att det skulle kännas som skrivkramp för en författare – vad är jag, vem är jag, om jag inte läser? Då skulle jag säkert göra allt för att få tillbaka läslusten. Jag hoppas det aldrig händer.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s