Disney fail

Andra kattslaven och jag tittade på en en Disneyfilm senaste helg som hette Mars Needs Moms. Den var helt osannolikt forferdelig. Jag är helt medveten om att Disneys mer eller mindre dolda budskap ofta är ganska konventionella, eller t.o.m. värre än så: Beauty and the Beast, typiskt Stockholmssyndrom eller Den lilla sjöjungfrun, "my greatest asset is my voice, so I sold it for plastic surgery" 😉 Dessa och flera andra utmärkta exempel finns i de här väldigt fyndiga videona: Advice for Young Girls From a Cartoon Princess.

Trots att jag alltså är skeptisk till mycket av Disneys budskap så kan jag ofta uppskatta filmerna ändå. Ofta är de välgjorda och bra, även om det finns aspekter jag inte gillar. Men den här Mars-filmen var verkligen ett helt otroligt bottennapp :down: Jag hade inte direkt förväntat mig att den skulle vara bra, men eftersom den bygger på en bok av Berkeley Breathed, som tecknade och skrev satirserien
Bloom County, en av mina favoritserier i tiderna (det märks t.ex. på att min profilbild är Opus från Bloom County, likaså min ena Blogger-profil), så tänkte jag att den inte kunde vara så illa. Bloom County var trots allt en serie som visserligen inte utmärkte sig för sin goda smak, men den var ofta fyndig och hade ofta riktigt avancerade politiska eller samhälleliga poänger. Den här… ska vi säga som så, antingen har Berkeley Breathed flippat helt när han skrev boken (möjligt) eller så har Disney slaktat den komplett (också helt möjligt).

Storyn är att Milos mamma blir kidnappad av marsianer, för att hon är bra på att hålla ordning på sitt barn. Marsianerna vill nämligen ha en lämplig hjärna att programmera sina uppfostringsrobotar med och mammor kan städa och tjata på barn, det är vad de är bra på. Marsianerna vill ha disciplin. Deras beteende och t.o.m. språk har något vagt japanskt över sig, men japaner är förstås disciplinerade, så det är väl lämpligt? Och så har detta osunda samhälle förvisat alla lata manspersoner till att leva på en soptipp, men eftersom det är så onaturligt så kläcks marsianerna numera fram och tas hand om robotar och boss-marsianen (en äldre, förtorkad kvinnoperson) har drillat alla de feminina marsianerna till soldater. Kvinnor utan män blir onaturliga varelser, helt tydligt. Det finns en rebell (med getingmidja och tank top, varför?) som blivit inspirerad av flower power och annat 60-talsjox (okej, just det är lite kul), som när hon upptäcker en bild på en kärnfamilj i marsiansk tappning leder upproret mot den hemska, onaturliga boss-marsianen… För det är boss-marsianen som förlett de andra att tro att man kan leva utan män och här ser man ju hur det går. Så finns det en förvuxen människopojke som lever på den där soptippen, för det är vad moderlösa män gör, när ingen tjatar på dem att gå ut med soporna… För mammor städar och tjatar. Och lagar mat. Det är deras uppgift i livet.

Äh, jag vet inte. Jag har tuggat på den här recensionen hela veckan, men kan fortfarande inte komma med nån mera nyanserad analys. Filmen är misogyn, ålders- och annars också rasistisk, säljer unkna värderingar och ger allmänt dåliga vibbar (för att koppla till 60-talstemat). Ett riktigt bottennapp :down:

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s