Bibliotekarie, gentleman och detektiv

När vi packade våra raritetssamlingar så tittade jag på en vacker liten bok från 1914 som hette Herr Corpwieth: gentleman-detektiv av Tre Herrar (Emil Hasselblatt, Olaf Homén och Henning Söderhjelm) och blev förtjust i inledningen, genast i andra stycket heter det såhär:

Det är egendomligt att det ställe i staden, som väl kan betraktas som dess lugnaste och mest fridlysta punkt, blev skådeplatsen för så många upprörda scener, men orsakerna härtill skola framgå under berättelsens gång.
Stadens lugnaste punkt? Den kan väl ej vara någon annan än huset på Unionsgatans backe – Universitetets allmänna bibliotek.

Bedårande, är det inte? 🙂 *

Huvudpersonen är amanuens på biblioteket och den första av historierna börjar med att en del böcker i låsta skåp plötsligt är i oordning. Herr Corpwieth anar genast att denna "meningslösa och oförklarliga händelse" döljer något djupare, eftersom han är beläst på detektivlitteratur! 😀 Boken översattes till finska och gavs ut i Nationalbibliotekets regi för ett antal år sedan och jag minns att jag tittade på den då, men inte orkade läsa den på finska och tyvärr gavs den inte ut i nytryck på svenska. Nu blev jag inspirerad på nytt. Vårt specialexemplar hade små marginalnotiser om vilka personer som dolde sig bakom de olika personerna i boken, vilket förstås var mycket lockande, men som den ansvarsfulla bibliotekarie jag är så lyckades jag hålla mig från att försnilla ett läsesalslån och beställde i stället ett ex från stadsbibban, för att äntligen läsa den.

Jag kan verkligen rekommendera den, den är underhållande småironiskt skriven, utan att vara en direkt parodi – berättelserna är t.ex. fulla med små blinkningar till Sherlock Holmes, som när herr Corpwieth på lukten kan skilja på 183 olika cigarrsorter – plus att den utspelar sig i Helsingfors vilket rent historiskt är hemskt intressant. Det skulle säkert vara ännu roligare om man visste mera om personerna, kanske jag måste ta mig en titt i vårt kommenterade exemplar nåt tag :happy: Jag tror faktiskt att den finska utgåvan är kommenterad också. ⭐

* Observera att det bibliotek som här omtalas är det som äldre läsare känner som UB, men som alltså numera heter Nationalbiblioteket. Jag jobbar på en enhet som tidigare var en del av Humanistiska fakultetens bibliotek, men som efter sammanslagningen med de andra fakultetsbiblioteken och Studentbibban heter Helsingfors universitets bibliotek. Inte alls förvirrande, inte sant? 😉

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s