Det förenklade livet

Jag funderar fortfarande på det här valet och dess implikationer. Det finns en massa människor i det här landet som skulle vilja ha "den gamla goda tiden" tillbaka. Eller åtminstone skulle vilja att livet var enklare. Jag har nyligen läst Margaret Atwoods The Handmaid's Tale och mina associationer är inte helt trevliga.

The Handmaid's Tale utspelar sig i ett samhälle där religiösa extremister har tagit över. Samhället är ytterligt begränsat, speciellt kvinnors roller är i stort sett reducerade till att vara Wife (om de är tillräckligt moraliskt rena), Martha (tjänstefolk) eller Handmaid – kvinnor som är friska och framför allt fertila i ett samhälle där nativiteten är nästan noll, men de är moraliskt suspekta på något vis. (Det finns också Econowifes, som kombinerar rollerna, men de omtalas bara i förbigående.) Jagpersonen, Offred, har varit gift med en frånskild man och hade ett barn med honom, så hon är Handmaid. Det är the Handmaids uppgift att föda barn, de har en commander som ligger med dem (i sällskap av sin fru) en gång i månaden. Däremellan ska de sköta om sin hälsa och gå och handla en gång per dag, två och två. De får inte läsa, det är farligt, så butikerna ha bara bilder numera och pengarna är symboliska brickor. De har inte ens egna namn – de heter Offred, Ofwarren, Ofglenn, efter respektive husbonde.

De har inte på länge fått ha egna arbeten, egna pengar, röra sig ute ensamma, åtminstone inte the Handmaids, och när de går ut har de långa röda dräkter och vita skygglappar (de olika klasserna har olika färger på kåporna). Men ingen skulle någonsin komma på idén att ofreda en kvinna på gatan, kvinnor är respekterade, till skillnad från förr. Instruktören i lägret där de lär sig att anpassa sig uttrycker saken så här:

There is more than one kind of freedom, said Aunt Lydia. Freedom to and freedom from. In the days of anarchy, it was freedom to. Now you are being given freedom from. Don't underrate it.

Offreds berättelse pendlar mellan minnen av förr och beskrivning av nuet. Hon är en ganska vanlig person i en absurd situation och gör sitt bästa att på något sätt klara sig från dag till dag. Hon påverkas av sin omgivning – det är självklart. Det kunde vara jag, det kunde kanske vara du, i ett samhälle där allt är mycket enklare än nu, där vi inte behöver möta någon som är annorlunda – för de är utjagade eller avrättade.

Inte att jag menar att det är den sortens samhälle som "Sannfinländarna" är ute efter, men varje gång någon talar om "kristna värderingar" eller "kärnfamiljen" eller "stänga gränserna" så ryser jag lite. De vill ha en frihet från, de vill att tillvaron ska vara enkel och lättfattlig och likriktad. Jag kan förstå det på sitt sätt, men det funkar inte på det sättet. Hoppas jag. För den tillvaron skulle jag inte passa in i.

Läs gärna Temumrikens, Kolofonts och Betänkligheters bloggposter om valresultatet. Läs också The Handmaid's Tale, det är det bästa jag läst på länge.

Annonser

3 thoughts on “Det förenklade livet

  1. Ping: Mustasch är ett ord som ser roligt ut | En kattslavs dagbok

  2. Ping: Äkta äktenskap och riktiga familjer | En kattslavs dagbok

  3. Ping: Vill se! – En kattslavs dagbok

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s