Katter jag känt: Fidde

Vi behöll som sagt en unge från Fias kull, en hankatt som vi kallade Fidde. Han hette egentligen Fidelin efter Fideli i Den vita stenen, som var en favoritbok just då (den är fortfarande bra). N-et lade vi till för att det var en han. (Jag var inte så mycket för könsneutrala namn på den tiden tydligen.)

Fidde var vit och svart av det slaget som andra kattslaven kallar för ”kossakatt”, dvs. mycket vitt med oregelbundna svarta fläckar, en ganska ful teckning egentligen, men han var förstås omåttligt söt :love: Han var de facto såväl sällskaplig som snäll intill debilitet. T.ex. satt han ”barnvakt” för Fias andra kull – hur ofta sker det? (Ibland tog han visserligen fel på en unge och en pälsmus, så man fick hålla efter honom så han inte lekte för hårt med dem :devil: ) Man kunde göra nästan vadsomhelst med honom och han bara spann. Väldigt pratsam var han också, t.o.m. hos veterinären. Krrrnauu brukade han säga, han satt gärna i fönstret och tittade efter oss när vi var ute och så jamade han så högt att det hördes genom rutorna! (Okej, det var ett gammalt hus som inte hade tredubbla glas, men ändå.)

Jag minns mycket roat första gången Fidde upplevde snö. Han lyfte på en tass i taget och försökte skaka av snön, men så fort han satte ner den blev den blöt igen… Han vande sig nog, men gillade aldrig riktigt snö. Jag och föräldrarna är lite oense om huruvida det var Fidde eller Fia som gnagde loss hela dörren på sin reserottingbur. Jag har för mig att det var Fidde, men det vore onekligen mera likt Fia 😉 Vi brukar i alla fall omtala händelsen som ”knaperi knaperi knus, jag knaprar på mitt hus” 😀 Men det var definitivt Fidde som älskade gurka så till den milda grad att det inte gick att lämna en påse på golvet i tio minuter utan att han var där och gnagde. Det är en av orsakerna till att jag ibland brukade säga att Twister måste vara en inkarnation av Fidde, Twister var ju också väldigt snäll och älskade alla slags krasiga grönsaker 🙂

Fidde var tyvärr lite klen och dog bara ett och ett halvt år gammal i kattflunsa eller något liknande, han fick i alla fall vatten i lungorna. Det var en av de hårda vintrarna på åttiotalet, vi bodde långt ute på landet och han blev sjuk under mellandagarna. När vi väl insåg att det var allvarligt så hann vi inte få tag på någon veterinär 😦 Han dog på golvet i mitt rum medan vi satt bredvid honom. Vi saknade honom förstås mycket, men skogsmössen var glada – de dansade mer eller mindre på bordet när katten var borta :cat:

Annonser

2 thoughts on “Katter jag känt: Fidde

  1. brorsan writes:Jag kommer bra ihåg hur jag snickrade en så fin kista åt honom och grävde ned honom i backen bakom huset. Han var väldigt klen jo; måste haft något fel i stil med hjärtfel.

  2. Javisst, en svart kista och så fick han sin favoritsnuttefilt med sig… Och det var så kallt att vi fick använda grävskopa för att alls få till ett hål 😦

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s