Vår nästa katt hette Fia och kom (flera år och många mil söderut senare) till oss från en trevlig grannfamilj som flyttade hem till Chile och inte ville tvinga kattstackarn att sitta i karantän i månader. Eftersom Fia hursomhelst brukade springa ut och in hos oss också så tog vi förstås emot henne med förtjusning. Fia var en ganska liten, svartvit honkatt som var väldigt bestämd och ytterligt intelligent. Hon kunde bland annat öppna dörrar, vilket vi framför allt märkte när hon fick löptid och helst enkelt inte gick att ha instängd. Vi var tvungna att låsa in henne i badrummet – det räckte inte att stänga dörren – och när hon inte fick upp dörren så lyckades hon pilla upp fönsterhakarna i stället och klättra ut den vägen! Vi letade förtvivlat efter henne, tills det hördes ett olyckligt jamande från taket, dit hon hade lyckats ta sig, tydligen genom att på något sätt klänga sig upp längs med träväggen :eyes: (Spidercat, spidercat… :sing: )
Fia hann få två kullar med kattungar innan vi han se till att hon blev kastrerad, så jag har haft nöjet att se kattungar födas och växa upp. Vi behöll en katt från hennes första kull (Fidde, återkommer om honom i nästa post) och så fick hon sju till. Så vi hade plötsligt nio katter hemma på en gång! Och de var ju precis överallt, fast vi försökte hålla de små instängda i föräldrarnas sovrum… Värst var det när de lyckades gå och få loppor – att bada nio katter var onekligen en utmaning :right: De små gick väl an och Fidde var rätt snäll, när han väl var blöt så satt han bara och led i tysthet och brukade spinna när man väl kom till torkfasen. Fia däremot fajtades oupphörligen från det att hon bars in i badrummet tills vi släppte henne :devil:
Tyvärr så vandrade också Fia bort en dag – hon och Fidde hade varit kattpassade på landet medan vi höll på att flytta och där försvann hon 😦 Vi letade i veckor, satte upp lappar, åkte dit ut och ropade och vevade på konservöppnaren (den här typen) för att locka fram henne, men hon var och förblev försvunnen :cat:
En kattslavs dagbok 