Dagens lästips

En av de trevliga (eller farliga, beroende på hur man ser på saken) aspekterna med mitt nya jobb är att jag varje gång jag hyllyterar* littans returböcker hittar extra mycket spännande saker att läsa (jag läser finska såpass långsamt att det inte hände lika ofta på förra enheten). I facktermer kallas det för serendipitet, ett sorts slumpmässigt upptäckande av böcker baserat på vad andra har läst eller ställt fram. Problemet är förstås att jag nu har samlat på mig en nätt liten hög av assorterad skön- och facklitteratur som jag egentligen inte har tid att läsa 😮

Idag tog jag mig ändå tid att läsa en av dem – eller egentligen var det så att jag inte ville släppa den och eftersom den ändå var såpass kort och snabbläst så beslöt jag mig för att läsa ut den. Så fick jag något lämpligt kulturellt till fredagen också 😉

Boken i fråga var en som jag vagt minns mig ha läst nåt om när den kom för ett antal år sen (2002), men som jag inte läste då, delvis på grund av titeln, som nog är catchig, men ändå lite fånig: Ingen grekisk gud, precis, av Katarina Kieri. Nu när jag fick den i handen så tittade jag på den, läste början och fastnade. Författaren har lyckats fånga jagpersonens röst på ett trovärdigt sätt – just så var det att vara femton, full av tankar och känslor och alla upplevelser som är så intensiva när man är nästan hudlöst medveten om allting, om den alluppslukande förälskelsen som kan komma som en en oväntad och oönskad överraskning… att den är fullspäckad med litterära och musikaliska referenser gör den förstås inte sämre på något som helst sätt 🙂 Någon gång ibland låter hon, femtonåringen, lite väl vuxen, men å andra sidan kommer jag ihåg den där blandningen av brådmogen lillgammalhet (är det ett ord?) och allt-nu-genast kombinerat med en nostalgisk längtan efter en enklare tillvaro… inte för att det alltid var så enkelt att vara prepubertal heller, vilket man lätt glömmer bort :left: Men tonårstidens grubblerier och våndor var nog i en klass för sig, kanske just för att man redan var såpass medveten om omvärlden men ännu inte fått det nödvändiga, dämpande (och bedövande) skyddslagret.

Rekommenderas alltså, inte minst för folk som har med tonåringar att göra ⭐

*den som kan komma på en bra svensk term för "hyllyttää" som inte är "att hylla" böcker får gärna tipsa mig!

Annonser

7 thoughts on “Dagens lästips

  1. gammelmoran writes:Du söker naturligtvis något som är lika mångtydigt, just nu har jag bara kommit på trist vedertagna: sortera, ställa in på hyllan.

  2. Monika H writes:Hej, roligt att läsa den här personliga bokreflexionen denna förkylningsdag! Tack också för kommentar om Ultraljud (längesen, jag vet). Jag skrev min recension i Skenet mest utgående från pjästexten, som förtjänar att läsas och funderas på.Angående ordval så håller jag på 'sortera' – på korrekt svenska blir det rätt ofta så där lite tråkigt… Finskan har ett mera rörelsebetonat sätt att tänka – "dit" – medan svenskan tänker i mer stillastående kategorier. Ja, ett språk kan alltså tänka!

  3. Gammelmoran: Jo, jag skulle vilja ha ett ord som är lika praktiskt som "hyllyttää". Ställa in är lite tråkigt, sortera är för mig snarast det jag gör i vagnen innan jag (eller någon annan) kör iväg med den till hyllorna. En studiekompis säger att de använder "hylla" i Grani, men det känns så konstigt i min mun… Jag hyllar visserligen enstaka böcker, men inte på det sättet 😉 Spännande analys av språkskillnaderna mellan svenska och finska, Monika – du har en bra poäng där! Så är det ju också att finskan kan skapa ord på ett helt förtjusande sätt – vesi/vettä = vatten, vesistö = en ansamling vatten. På svenska gör man ett sammansatt ord i stället: sjö+system. Jag visste inte att du hade recenserat den också, Monika, det var intressant att läsa den. (Måste ju genast kolla.) Speciellt tanken med den förmänskligade bilen var spännande! Det hade säkert lönat sig att läsa den, texten /idén var ju intressant, men på nåt sätt så fungerade den inte riktigt som pjäs. Å andra sidan så anser jag att en pjäs måste kunna fungera som pjäs utan att åskådaren känner till texten, det är trots allt utgångspunkten för de flesta.

  4. Temumriken writes:Vi brukade helt enkelt "rada" böcker, men det är förstås inte lika beskrivande. Jag gillar "hyllytera".

  5. Hyllputta låter lite golfigt 🙂 Bokhylla är liksom redan ett substantiv. Hyllsätta eller rada är helt okej. Tack ⭐

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s