För en gångs skull så var andra kattslaven den som snabbast fick en nyhet – det brukar vara jag som läser nyhetssajter maniskt. Men eftersom jag inte är på Fb så fick jag alltså höra det vidarebefordrat: Bo Carpelan har dött. (Här finns mera från Kulturen.) Han var en mångsysslare, jag kände mest till hans böcker – speciellt Axel, som berörde mig djupt – och poesi. Dessutom var han bibliotekarie i tiderna, ett hedervärt yrke, som vi vet 🙂
Här är två av hans dikter som jag tycker om. Ur 73 dikter från 1966
Vinterträd,
sköra, deras stillhet
såg jag, såg ej
som ung.Trädet,
det förgrenade
ljuset
En kattslavs dagbok 
gammelmoran writes:Axel var en skildring och roman som grep mig mycket. Måste erkänna att Bo Carpelans övriga texter varit lite svårsmälta för mig.
Jaa, en del är det. Urwind kom jag aldrig igenom 😮 Men nåt tag ska jag försöka igen 🙂