Ultraljud

Monika H undrade vad jag tyckte om Ultraljud. Ja, vad ska jag säga. Det där med "väldigt varierande mottagande" kan jag bra förstå. Den var inte dålig, men den var inte heller bra – den var i mitt tycke mycket ojämn. Skådespelarprestationerna var bra, men det kändes emellanåt som om de också var lite vilsna i texten, som om de inte riktigt visste vart den var på väg och om de spelade drama, komedi, buskis eller vad. Inte för att jag på något sätt kräver konsekvent genre i all teater, tvärtom så tycker jag att man gärna kan utmana genrer – men det måste vara ett genomtänkt beslut, inte en slump. Texten var bitvis väldigt intressant, men bitvis endast osammanhängande. Inte så att man inte skulle ha förstått vad det handlade om, mera så att det var svårt att inse hur det ena följde det andra. Kanske jag var lite för trött när jag såg den, det är helt möjligt, men jag kände mig rätt distanserad genom hela föreställningen. Däremot tyckte jag, till skillnad från en recension jag läste, att "Eiratanterna" i drag var charmiga och naturliga och inte alls kändes som menade att vara komiska figurer för att det var män i kvinnokläder, utan för att de var arketyper för en viss sorts finlandssvensk, medelålders dam 🙂

Det var en rätt osammanhängande recension det här också, men eftersom den inte är "officiell" så får den vara såhär impressionistisk 🙂 Jag tyckte nog att det var intressant att se pjäsen, men snarast på ett teoretiskt/ intellektuellt plan än på ett emotionellt engagerande sätt.