Mera kattligheter

Sisko har jagat snöre idag! :up: Sådär riktigt ordentligt, med höga hopp och allt :happy: Nu sitter hon bredvid mig och spinner, väldigt generöst med tanke på att jag makade undan henne från fåtöljen – usch så fräckt! Problemet är att det är bådas favoritfåtölj… men hon ryms bättre på armstödet än jag. Dessutom kommer hon åt att trampa tvärs över min famn hela tiden för att störa mig när jag bloggar 😀

På ett av mina favoritställen på nätet, TomatoNation så finns det en sorts kombinerad frågespalt och etikettsspalt, The Vine. Jag lästeThe Vine häromdagen och roades av en diskussion om huruvida en viss person har rätt att känna sig övergiven när hennes kille kelar med sina katter i stället för att ägna henne sin fulla uppmärksamhet. Jag var inte den enda som konstaterade att kattslavar är experter på att multitaska – man lär sig snabbt i nödvärn, om inte annat – om jag kelar med Sisko när hon är i min famn så kanske hon tillåter mig att skriva med andra handen åtminstone :doh:

Annonser

3 thoughts on “Mera kattligheter

  1. Andra kattslaven writes:Måste kommentera här som relativt ny kattslav att det är fullkomligt naturligt att känna sig övergiven, åsidosatt eller avundsjuk när andra kelar med katten/katter i stället för att ägna sin uppmärksamhet åt en. Däremot tror jag att det förekommer mest hos personer med en viss ovana när det gäller katter. Katter *kräver* uppmärksamhet (oberoende av hur distanserat de behandlar slaven/slavarna, så kräver de det). En person som inte är van vid katter vet inte det här och kan inte läsa situationen på samma sätt som en person med kattvana skulle göra. På sin höjd kan man förstå så mycket av situationen att katten/katterna kräver respekt. Således vill man inte närma sig en katt alltför mycket om man är ovan. Om man inte förstås är van vid hundar och närmar sig katten på helt fel sätt för att snobbigt bli avvisad som en sekunda slav som inte känner till de rätta protokollen.Men husdjur är husdjur, katter på inget sätt undantagna och de har en viss typs dragningskraft som är helt oemotståndlig. Så när någon annan kelar med en katt, men man själv håller sig på avstånd för att man inte vet hur man skall närma sig katten och på så sätt få vara med och dela stunden kan det lätt hända att en viss avund dyker upp. Avund är en helt för stark känsla för situationen alltså rationaliserar man bort genom att känna sig förbisedd eller övergiven. Det går om när man lära sig känna katten/katterna och vet att man själv också kan delta i att kela med katten/katterna och inte behöver stanna "utanför".Hälsar andra kattslaven som kände ett visst utanförskap den tid Sigmund bodde hos första kattslaven, men som inte har upplevt det med Twister och Sisko. Misse är ett gränsfall eftersom jag inte känner Misse tillräckligt väl och fortfarande är ovan med katter så när som med de egna.

  2. Så insiktsfullt skrivet 🙂 Jag som har vuxit upp med katt har inte tänkt på aspekten utanförskap, men det låter ju rimligt. Sen är ju olika katter olika lätta att närma sig också – Twister som kom springande och kelade med alla, eller t.ex. Sigmund som kunde sätta klorna i någon som smekte på fel ställe eller fel sätt… Så som erfaren slav bör man vara noga med att instruera de mera ovana slavarna. Det är viktigt att förmedla tyst vetande! 😀

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s