Krankekatt

Alla kan snälla hålla tummar och tassar för Sisko som ligger med dropp på Kräkis (eller smådjurskliniken på Veterinärmedicinska), okej? :worried: (Tack till Pladdermusen och Klosterkatterna som jag vet att gör det!)

Sisko var lite hängig när vi kom hem från landet i lördags, men jag tänkte inte på saken eftersom hon aldrig har gillat att resa och brukar vara trött efter det – vi också var helt utslagna under söndagen. Hon åt ändå lite när man trugade och gick på lådan, så vi lämnade henne i fred. Igår morse verkade hon ännu trött, men helt vaken och åt lite när jag insisterade, så jag var bara lite bekymrad 😦 Men när vi kom hem på måndag kväll och hon lyfte upp huvudet för att jama ett hej så såg jag att hon var helt gul under hakan! :yikes: När jag kollade närmare var hon gul både i munnen och ögonvitorna :eyes: Jag ringde till veterinärmedicinska (Catvet hade förstås precis hunnit stänga) och de tyckte att hon borde in på koll. Efter en flera timmars evighet med och utan katt (först fick vi köa och sen vänta medan de tog prover utan oss) så konstaterade de att varken lever- eller njurvärdena var speciellt abnorma, men att de ville ha henne på dropp över natten och utreda mera. Idag har de gjort ultraljud och kommit till att det troligen är gallvägs(gångs?)inflammation och/eller kanske nåt mer… så hon ligger kvar för mera provtagning och vätskebehandling 😦 Vi fick komma och hälsa på idag, hon satt i ett hörn och såg mycket sur ut, men åtminstone mindre gul. Men kelen kan man inte påstå att hon var, hon underkastade sig våra smekningar, men inte mer :awww: Däremot kunde vi locka henne att äta lite mera. Det kändes hemskt att gå därifrån och lämna henne där – de kan nog sina saker, men inte är de så trevliga som på Catvet (och mera bråttom har de också)… Visst är det bra att hon är på sjukhus och blir omhändertagen – men här är så tomt utan lillpurr! :cat:

Annonser

5 thoughts on “Krankekatt

  1. Anonymous writes:Jag lider med er. Om människor är sjuka kan man utgå från att de förstår att behandling mm skall hjälpa, med djur är det ju inte så. Sedan måste man som matte väga in behandlingens obehag och längd mot förväntad "normal" livslängd. Det är inte alltid lätt, mänskan är ett så egoistiskt djur påminnerImbo

  2. Uvva. Man vill ju inte heller vara en matte som inte tar sitt djur på behandling… svår balansgång, det där. Nu är hon iaf hemma och verkar nöjd med det.

  3. Anonymous writes:Vad roligt att hon är hemma o. i skick. -Det är klart att kräket ska undersökas och behandlas adekvat, om det är möjligt utan större anstalter för mänskorna och lidande för djuret.Ett exempel: jag gick med en mkt sjuk hund till Kräkis och i början misstänkte man diabetes. Javisst, det kunde skötas med insulinsprutor. Nu var hunden till åren kommen, dess matte likaså, dessutom så gravt synskadad att hon inte längre skulle ha kunnat injicera (faran att hon skulle sticka sig själv var stor, veterinärens påpekande). Så frågade jag veterinären hur länge hunden skulle förväntas leva med behandling. Svaret var 2 dygn – 6 månader. – Men visst ska dom skötas så länge det är humant (eller animalt?) tycker Imbo

  4. Hon är hemma, men mår sådär. Vi försöker locka med allt hon gillar för att få igång aptiten, vilket just nu är viktigast. Visst har de söta kissor på Axxell också, men just nu vill jag nog mest att Sisko ska bli frisk först…

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s