Pride-festivaler och det (finlands)svenska frisinnet?

I måndags var jag och lyssnade på mina favoritsångare: Helsingfors gaykör Out'n'LoudHelsingforspridens öppningstillställning. Det var soligt och varmt och folk verkade glada och det var väldigt festligt på alla sätt och vis 🙂 Utrikesminister Alexander Stubb är festivalens beskyddare i år och han höll ett fint tal (fast bara på finska tyvärr) om vilken bra fest Priden är och hur bra situationen är i Norden, jämfört med hur det är i Riga eller St Petersburg 😦 fast han tyckte att det vore på tiden med en neutral äktenskapslag och adoptionsrätt i Finland :up:

Och visst har han rätt, det är mycket, mycket bättre här än på många ställen, det är det, och mycket bättre än det varit. Men ändå fascinerar det mig att finlandssvenskarna har en en bild av sig själva som frisinnade och liberala, när man inte behöver gå längre än till den årliga Hbl-hatdebatten eller vilket kommentarsfält som helst för att se att det finns gott om trångsinta människor. Jag läste t.ex. att Helsingfors stadsfullmäktige hade röstat om huruvida staden skulle understöda festivalen eller inte. Kommentarerna till den artikeln är skrämmande: läs själva (på egen risk). Och inte är det så mycket bättre i vårt västra grannland 😦 Jag brukar roa mig med att läsa Magdalena Ribbings etikettspalt i DN, hon är ofta rolig och välformulerad. Så kom nyheten att hon ska tala på Stockholmspriden – och samma sak där, många är positiva, men en obehagligt stor del av kommentatorerna är osakliga och hatiska :down: Vad är det som gör att det finns så många människor som anser att de har rätt att hata andra för deras preferensers skull, så länge dessa preferenser inte skadar någon annan eller dem själva (och då duger inte argument som att de hamnar i helvetet)? Jag älskar det engelska uttrycket "consenting adults", kommer inte på något riktigt bra motsvarande kort uttryck för att formulera ansvar, vuxenhet och frivillighet – förslag?

Min poäng med den här texten är att säga att så länge det finns hatbrott och fördomar så behövs också Priden, helt enkelt för att inte hatare ska kunna ägna sig åt "ignore something unpleasant and it will go" mera än 51 veckor av året 😉 Nu ska jag ut och marschera för ett regnbågsfärgat Finland och lämnar er med geniala Tom Lehrer och National Brotherhood Week

Annonser

3 thoughts on “Pride-festivaler och det (finlands)svenska frisinnet?

  1. Monika H writes:Min erfarenhet är att många fi.sv är låtsastoleranta. Jag var också med i Pride-marschen, för allas rätt att uttrycka sin sexualitet. Kändes bra, terapeutiskt till och med. Kunde ha varit mer fart på marschen dock: gemensamma sånger och slagord t.ex. Men färg var det i alla fall! Jag tror de hatfyllda debatterna också kan ha effekten att mänskor blir mer öppna och mindre normberoende: "Sån vill jag inte vara". Synlighet för olika sätt att vara är viktigt, också olika kulturer, att mänskor kommer igenom rädslor för det de ser som annorlunda. TeaH: Konstnärligt – nåja, i vissa fall.

  2. Av olika orsaker så kom jag sen i praktiken aldrig iväg, tyvärr, men det att ett fredligt Pridetåg attackeras på det här sättet ger mig bara mera argument för min ståndpunkt… Hoppas du, Monika, inte blev utsatt – bra att du var där :up: Det där argumentet med att extrema åsikter tvingar ljumma människor att välja sida förekom i en debatt för ett par år sen, i samband med att Husis tog in en hatinsändare av ovanliga mått. Det ligger säkert något i det, men helst skulle man ju slippa skiten :yuck: Eller allra helst skulle man vilja att det inte fanns såna åsikter, förstås, men det är väl orealistiskt.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s