Die Mauer

Jag kommer ihåg när muren föll. Jag var faktiskt i Tyskland, dock inte i Berlin, utan i München. Jag satt och såg på tv och förundrades (och önskade att jag kunde åka till Berlin, men jag var helt för ung, hade inga pengar och var alltför mesig för att lifta). Jag hade vuxit upp i en värld där det kalla kriget var en realitet, kanske inte riktigt så att jag gick runt och tänkte på det varje dag, men så att jag var medveten om det hela tiden. När Ultra Bra sjöng "Kahdeksanvuotiaana tiesin, että maailma tuhoutuu kaksintaistelussa suurvaltojen" ett antal år senare så visste jag precis hur det kändes. Hade känts. Inte så att det inte finns annat att vara rädd för idag, men just den rädslan är en som är obekant för sådana som är inte så hemskt många år yngre än jag. Fascinerande. Numera är det historia, något man kan hålla minnestal om. Jag tror att jag insåg redan då att det var historiskt. Mest minns jag dock euforin, och känslan i maggropen som var som att hoppa från tian i simhallen: skrämmande och spännande på en gång. Och undran över vad som skulle hända sen.

Nu vet vi en del. Sovjetunionen har lösts upp, men Ryssland har fortfarande arvet att släpa på och göra upp med. Världen är fortfarande delad, det finns kanske inte så tydliga murar, men nog stängsel och vakter som ska hålla folk ute från "paradiset" Fort Europa (och Fort USA för den delen) 😦
Jag tycker ofta att Alistair MacLean lät en av sina personer (Jansci, en verklig humanist i ordets icke-akademiska betydelse) formulera sig bra i The Last Frontier (aka The Secret Ways, usel titel) när han säger att det sista gränsen som kommer att finnas i världen är den som finns inne i människornas huvuden :spock:

5 tankar om “Die Mauer

  1. Ingeborg writes:Du tog ordet ur munnen på mig, Goofy. Så kan man ju fundera på vad det är som får folk att bygga just murar. Opraktiskt, men symboliken ?

  2. Tona writes:Murar är trygga. Lyssnade nyligen på The Fantasticks (hurra för Spotify), och där har ju Muren (inte den i Berlin eller i Palestina, utan den i musicalens fantasivärld) en inte obetydlig roll.Men Kokos kommentar om Ultra Bra -texten var intressant. Jag tror att det för mig var en otroligt kort period när jag tänkte så – tvärtom så innebar ju maktbalansen mellan blocken just en trygghetsfaktor när det gällde kärnvapen. På den tiden drunknade liksom andra kärnvapenaktörer – officiella, inofficiella och misstänkta – som Indien, Pakistan, Israel och Sydafrika i den officiella retoriken om hotet från Soviet och USA. Och terrorister och smutsiga bomber talades det inte mycket om.Det Farliga med stort F var liksom hanterbart och ganska enkelt, nånting som det talades om i tidningar och nyheter. Inte omkringflytande skrot här och där och konflikter som pyr litet här och där och hela tiden riskerar att svämma över till något annat av svårförståeliga anledningar.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s