Hatprojekt

Mina inlägg på senaste tiden har varit präglade av en viss "jag är så slut och orkar inte tänka"-mentalitet. Det har delvis att göra med allmän vintertrötthet – jag önskar ofta att jag skulle kunna gå i ide på vintern – men mest på att de senaste månaderna gått åt till Stora Hatprojektet, det vill säga att flytta :yuck: Igen :irked: Jag är faktiskt inte speciellt förtjust i att flytta (och jag har redan flyttat långt flera gånger än medeltalet).

I Stora Hatprojektet ingår förstås det rent fysiskt praktiska, det vill säga att packa och sortera och bära lådor och städa och allt det där, men det går väl an, förutom att varenda ledig stund går åt till det (och ganska mycket icke-ledig också, jag har massor med minus på jobbet nu :down: ), men det jobbigaste med Hatprojektet är den mentala stressen :insane:

Alla dessa beslut som måste fattas om vad som ska sparas och vad som ska slängas, och vart man ska stoppa sånt som man vill spara… (Speciellt om man flyttar till en mindre lägenhet!) Och därtill kommer allt det där omkring: att lära sig en ny omgivning, nya grannar, nya butiker, nya vägar till metron, nya promenadstråk… det är egentligen inget större fel på det nya området, men det är just – nytt. Precis som den nya lägenheten nog är riktigt trevlig och allt det där, men nu tänker jag bara på allt jag kommer att sakna (som badkaret, tvättstugan, grannarna och plats). Men sådär var det när vi flyttade förra gången också, jag gnällde massor och vi har ju trivats jättebra 😀 Det är det där med att måsta vänja sig som är det jobbiga.

Och det är allt Satos fel. Eller egentligen är det från början Svenska bostadsstiftelsens fel. När vi hyrde lägenheten av Svenska bostadsstiftelsen (för lite drygt fyra och ett halvt år sen) sa den trevliga damen som skötte arrangemangen att "förra hyresgästen bodde där i trettiofem år, så ni blir nog inte utslängda". Jeee, tänkte vi :hat: Hyran var också synnerligen skälig, den var de facto direkt skrattretande låg :up: Nå, det var ju inga problem, det finns roligare saker att sätta pengar på än hyra, och humanister är inte direkt överbetalda. Det gick ett par år utan några problem. Den trevliga damen på stiftelsen gick i pension, och arrangemangen togs över av en firma i stället, inte lika trevlig, men det fungerade hyfsat. I samma sammanhang slutade de knyta hyran till levnadskostnadsindex, så att de kunde höja den lite mera. Nåja, den var fortfarande synnerligen skälig, och argumentet ”för att ha råd med reparationer” var inte orimligt. Nästa obehagliga överraskning (som kom fram i en bisats när jag ringde om något annat) var att stiftelsen planerade att sälja alla icke-aravabostäder för att bygga ett nytt hus i svenskghettot i Arabia. När jag frågade vad som händer med oss, så sa de "troligen kommer lägenheterna att erbjudas i första hand till dem som bor där". Jaha. Vi funderade länge på saken, det är ju ett stort steg och allt det där. Det visade sig att vi inte hade behövt bry våra söta små hjärnor, stiftelsen sålde allihop till Sato :irked: Med löfte att Sato inte skulle höja hyran det närmaste året. Vilket de inte heller gjorde – men sen fick vi ett brev, där Sato förklarade att de minsann skulle höja hyran till normal marknadshyra. Eftersom det finns regler för hur mycket man får höja hyran per år så var de vänliga nog att informera oss om att de tänkte höja hyran med (maximala) 15% per år tre år i rad. Den slutliga hyreshöjningen skulle bli på över 50% :furious:

Som det heter: du kan betala, eller gråta och betala. Man kan inte ens klaga till konsumentverket, för hyran är inte oskälig, fast kanske lite i dyrare ändan för en sån lägenhet i det skicket. Men vi skulle ju aldrig ha hyrt en såpass stor lägenhet till "marknadspris" från början.

Så för att inte ruinera oss på att göra Sato rika så har vi flyttat. För att inte ruinera oss själva så har vi flyttat till en betydligt mindre lägenhet en lite längre bit ut (men längs med metron). För att slippa flytta innan vi själva vill har vi inte hyrt. Jag är fortfarande väldigt nervös, men försöker tänka att det är en bra investering. (Fast jag måste erkänna att det där med rörremppa är skrämmande! Och då måste man ju flytta ett tag igen… suck. Men det måste man ju vare sig man hyr eller äger.)

Lägenheten har stor inglasad balkong och fin utsikt, jag hoppas att det ska hjälpa mot den potentiella klaustrofobin. Och den har bra planlösning och är ljus, vilket är viktigt för mig. Katterna verkar inte lida speciellt, vilket jag var rädd för. Sisko är tvärtom urförtjust – nu står katträdet så att hon kan hoppa upp ovanpå bokhyllorna, och hon älskar det! Twister hoppar inte så mycket, men han ligger nöjt på en låda bredvid elementet och håller sig varm. Han är så mager nuförtiden 😦 Och så gillar de båda balkongen :up: Jag har också vilda planer på att ha en liten örtodling där till sommaren, nu när vi inte mera bor precis bredvid motorvägen. Så jag försöker tänka positivt, och tror nog att vi kommer att trivas riktigt bra när vi väl kommit i ordning – men Jag Hatar Fortfarande Att Flytta! :bomb:

Så – det var ett extra långt (och väldigt gnälligt) inlägg som kompensation för alla menlösa ”orkar inte skriva, titta på de här länkarna”- inlägg den senaste tiden 😀 Nu känns det bättre;-) Dessutom är det stillestånd i Gaza och Obama har gått ut starkt redan från början – två lite mera hoppfulla nyheter på sistone :up: 🙂

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s