R-E-S-C-U-E

Igår var första arbetsdagen efter semestern. För att inte damma igen totalt av alla bokhögarna tog jag cykel till stan (okej, medges, jag tog metro en bit av vägen 😮 )och sen tog jag&andra kattslaven en lång cykeltur på kvällen :up: När vi cyklade längs med en gata såg vi hur en stor, lurvig hund med extrasvans i form av långt, löst koppel sprang ut på gatan rakt framför en bil :yikes: Jag hann just tänka "hjälp, oj nej! :no: " innan föraren lyckades ställa sig på bromsen :ko: Tachochlov lyckades mopedisten bakom bromsa också. Så vi slapp se hundpannkaka och/eller bilolycka. Hunden larvade iväg och straxt efter kom en olycklig flicka på cykel, så vi pekade. Vi stod kvar en stund för att lugna oss – och där kom den idiotiska förvirrade hunden igen och sprang över vägen på nästan samma ställe och höll på att bli överkörd igen! :eyes: Den här gången sprang den så nära oss att andra kattslaven sa "fånga den" och jag lyckades sätta foten på kopplet :yes: Så där stod jag och höll ett koppel i ena handen och en cykel i andra och tänkte "now, what?" Jag hov upp min ljuva (ljudliga) stämma och ropade "din hund är häääär" några gånger, tills den lättade matten kom tillbaka och mycket generad tog hand om sin förrymda hund. Sen kunde vi fortsätta vår cykeltur med den belåtna känslan av att ha Gjort En Insats inombords 🙂
Det var tur att den verkade vara snäll, hade den varit aggressiv hade jag knappast vågat mig på att fånga den. Sens moral: se till att ha en snäll hund om den skulle slita sig 😉