Rovdjuret Sisko

Våra katter har varit innekatter sen de hittades som kattungar i Tattarmossen. Det enda uteliv de har sett (vad jag vet och definitivt sen de flyttade till oss för sex år sen) har varit från balkongen, och förstås de några misslyckade försöken med sele. De är tolv år gamla nu. Men instinkter har de ändå, de är ju trots allt rovdjur, fast man glömmer det emellanåt när de är så snälla och keliga. Speciellt Sisko har alltid varit mycket för att jaga snöre och kan hoppa och vrida sig på de mest fantastiska sätt – vi brukar kalla henne Matrix-katten ibland 😀 Jag hade bara aldrig trott att hon skulle omsätta det i praktiken 😮

Igår öppnade jag balkongdörren och släppte ut katterna medan jag gick och gjorde något annat, vi har nätat in balkongen till två meter från golvet, så jag vågar låta dem vara där utan övervakning. Eller vågade. Det är inte nät ända upp, nämligen. Igår hörde jag plötsligt ett himla pipande och rusade ut i vardagsrummet i tanken att det hade råkat komma in en fågel eller något. Döm om min förvåning – och förskräckelse – när Sisko kommer gående med munnen full av fjädrar och flaxande svarta vingar! :yikes: Jag begriper inte hur hon hade burit sig åt, men hon hade lyckats fånga en fågel på balkongen :eyes: Jag skrek ju förstås till så hon tappade den och den rymde in under mitt skrivbord. Jag ryckte åt mig ett par ugnshandskar och lyckades fånga den före Sisko och släppte ut den igen – den kunde ännu flyga så hon kan inte ha kommit åt att bita så hårt. Jag tittade inte efter så noga, men misstänker att det kan ha varit en koltrastunge eller kanske t.o.m. en kråkunge – den var svart och större än en talgoxe men mindre än en koltrast. Och inget annat än en unge kan väl vara så jäkla dum att den sätter sig på en balkong där det finns katter! :doh:

Sen gällde det att försöka förklara för Sisko att hon visserligen är en Stor Jägare och Väldigt Duktig, men att hon ska hålla sig till snören och leksaksmöss i fortsättningen, tack… 🙂