Dumma människor och trevliga

Jag och en kompis blev just åthyssjade på bibban när vi i låg ton avhandlade morgondagens mötesplats och -tid. Det var i och för sig inget konstigt med det – det är klart att man ska vara tyst på bibban (fast i en stor datasal tycker jag själv att det inte stör så mycket som i en läsesal, men visst, vi gjorde fel). Det tråkiga var att den personen som fräste åt oss inte bara sa "ni stör, var tysta eller gå ut", utan "man ska vara tyst i biblioteket, och det gäller också hurrin! :sst: Jag blir alltid så paff när folk kläcker sånt där :down: Jag menar, vad säger man? :confused: Jag sa väl nåt lite avfärdande i stil med "jösses, finns det sånadär fortfarande", men det är klart att jag blev obehagligt berörd. Och ledsen. Och då har vi det mycket lättare än rysktalande, för att inte tala om folk med en annan hudfärg! Jag stöter på det ibland på metron, att nån säger nåt åt någon medpassagerare, och jag vet aldrig hur jag ska reagera. Man har ju lust att be folk hålla käften, men eftersom det snabbt hörs på mig att jag inte är finskspråkig så räknas det väl inte? Eller så är det bara feghet 😮

Häromkvällen var det definitivt feghet, det hängde ett gäng skrattande mörka (somalier troligen) småkillar (tio-tolv år kanske?) på perrongen och väntade på nästa metro (och de skrattade och hade roligt, de var inte alls störande på något vis, bara trevligt att se ungar som inte bara spottar omkring sig och säger v****), så kom det ett gäng killar i tjugoårsåldern med den där vanliga trumpna, blekfeta looken som rasister brukar ha (observera att detta inte är fråga om fettofobi, utan det är något med just den där typens osunda bleka ansikten som gör mig illa berörd) och fräste åt dem på vägen ut. Hörde inte detaljerna, men det vart helt klart hatiskt. De gjorde inget annat – jag tror inte jag skulle kunna stå bredvid och se på om någon skulle bli fysiskt våldsam – men jag vet ju att ord också kan såra. Och de förstörde absolut deras fiilis 😦 Och mesiga jag vågade inte säga ett dugg, utan gick därifrån med den stilla förhoppningen att de inte skulle ge sig på oss också, eftersom vi ju inte heller är några Medelsvensson direkt. Eller heter det Medelvirtanen kanske? 😮

En annan fiilisförstörare – fast inte alls lika allvarligt – råkade vi ut för på Filmis här i förra veckan. Det gick The Rocky Horror Picture Show, och där var vi förstås upprustade till tänderna 😀 (För icke initierade kan jag berätta att det är en kultfilm med synnerligen aktivt publikdeltagande.) Andra kattslavens oskuldsfulle bror var också med oss garvade åskådare. Och det var så otroligt tyst! Det satt ett par flickor i raden bakom som kunde några repliker, men överlag så var det nästan tystare än på en vanlig biograf (Filmis säljer ju inte popcorn och godispåsar att prassla med). Nå, eftersom jag varit fan sedan åttiotalet någon gång så gjorde jag mitt bästa ändå. Och dröm om min förvåning, när jag som svar på "How strange was it" fick, inte "It was so strange they made a movie about it", utan "turpa kii" :yikes: :ko: Sådär efteråt kom jag förstås på att jag borde ha svarat nåt i stil med "mee pois, noob", men sånt kommer man ju aldrig på när det skulle behövas. Att man inte kan eller vill delta i interaktionen är en sak, men att gå på RHPS och säga åt folk att vara tysta! Då vet man nog väldigt lite. :down: Jag drog nu det jag kom ihåg ändå, för jag ville att vår virgin skulle få höra dem, men på lite lägre volym :worried: Men så fan heller att jag skulle låta mig tystas av en sån! Annat var det på min tid 😀 Vi for hem lite nerstämda, och jag tänkte att det kanske kommer en ny generation som inte är intresserade längre 😮

Men sen så blev det lördag, och vi gick en gång till. Och då var det fart på, och fiilisen var bra :up: Kanske de riktiga fansen bara inte vill gå mitt i veckan? Nån "cast" fanns det inte, en och annan uppklädd och sminkad nog, men ingen vid scenen, tyvärr, men det kan jag leva utan. Men utan time warp skulle det nog kännas helt fel – och folk dansade så att hela salen gungade :yes:

It's just a step to the right! :pingu:

5 tankar om “Dumma människor och trevliga

  1. …and then a jump to the ri-ight!Vilka totala mesar på onsdagsföreställningen. Måste ha missat poängen – man skulle tro att filmis' programblad skulle ha upplyst dem (har filmis fortfarande små programblad?). Eller att de åtminstone skulle ha sett Fame (filmen, inte serien) nån gång.

  2. 😮 Andra kattslaven konstaterade roat att vi båda såsar lite med time warpen – den börjar ju faktiskt med "It's just a jump to the left-And then a step to the ri-i-i-ight!"Med tanke på att jag sjungit det ett otal antal gånger på sistone så var det ju lite pinsamt… :oVisst har de programblad, men det är inte så många som läser dem före 😦 Jag gillar dem, speciellt sen de började vara utskrivna med vettig font i stället för maskinskrivna kopior 😀

  3. Det här inlägget påminner mig om en upplevelse som jag och min bästa vän hade på McDonald's nån gång på 90-talet: en pojke i femårsåldern som hade fått en ballong sprang glatt fram till sina föräldrar och utropade "titta, en ballong!". Pappan väste sammanbitet mellan tänderna "Älä! Häiritse! Muita! Ihmisiä!!!" åt barnet. Vi visste inte om vi skulle skratta eller gråta — det verkar vara en mycket viktig regel i det samhälleliga ungänget i detta land att TIGA. Så himla tråkigt, tycker jag. Läste du Barbro Teirs lilla kolumn om "Älä kailota"-kampanjen? Jag håller med henne: bra mycket roligare om folk talar så att man kan tjuvlyssna och höra allt kul som de pratar om!

  4. En annan sak som jag kom att tänka på: vad man borde göra när man blir vittne till rasistiska kommentarer. Som högstadielärare tycker jag att jag börjar vara rätt bra på att avgöra vilka som bara ser ut som busar och vilka som verkligen är det, dvs. där det inte skulle vara klokt att öppna sin käft och säga emot. Oftast är det nog tomma tunnor som skramlar mest, men problemet är ju att åtminstone jag blir så paff och illa berörd när jag hör sånt där att jag inte kommer på nåt att säga (lägg till att man sedan ska försöka hinna formulera sig på thet ugriska språket!). Men jag tänkte på att om man nu inte hinner/vågar säga nåt till dem som man borde fördöma och få att skämmas, så kanske man i alla fall skulle kunna visa sympati med dem som blev utsatta? Typ säga till de somaliska gossarna att man inte tror sina öron när man hör sånt där, och visa att de har stöd av andra. Jag vet inte, men det känns som att det skulle vara ett sätt att göra något. Vad tror du? Skulle det ha funkat i din situation?

  5. Tyvärr så ska man tydligen antingen tiga, eller så skräna obehagligheter :rolleyes:Visst läste jag Teir – jag kom osökt att tänka på min kollega som en gång fick tyst på en mobilpratare i bibban med att säga "hej, tala lite högre, jag hörde inte riktigt, vem sa du?" 😀 Jag har nog ibland sagt åt nån som blivit utsatt för kommentarer att "ledsen att du ska få höra sånt, idioter finns tyvärr överallt"- som du säger, så kan det vara lättare att visa stöd än att säga emot 😦 Men just i det här fallet var vi redan på väg uppför trappan, och gänget kom efter oss.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s