Snörkatt

Jag har säkert nämnt nån gång att Sisko är väldigt förtjust i att leka med snören. Hon jagar snöre med vild frenesi om man leker med henne: hon kan hoppa en halvmeter upp i luften för att få tag på det och springer glatt efter fram och tillbaka i huset, upp på soffa, fåtölj, säng och ner igen tills hon fått tag på det. Sen sitter hon förnöjt och tuggar på det en stund, tar det i munnen och drar iväg med det, ibland under små lustiga jam-knarrande ljud 😀 :love: Sen tröttnar hon på det och lämnar det liggande och kommer och kräver annan underhållning :cat: Detta är orsaken till att det ligger en massa snörstumpar på golvet och i soffan hos oss :p

Häromdagen hade jag på mig ett långt dingligt Aarikkasmycke, av den typen som är olika sorters träpärlor på en tjock tråd. Eller, i kattögon, på ett snöre. Jag är van vid att Sisko leker med mitt halsband om jag har något på mig, men det här var beyond cute! Vi satt och tittade på en film (Transamerica, kan rekommendera!), och Sisko klev runt i min famn och började leka med mitt halsband. Jag påpekade lite milt att det inte var ett Siskosnöre, men hon var så förtjust att jag inte ville puffa bort henne. Och efter att ha petat på träpärlorna en stund så fick hon äntligen tag på en bit av själva snöret och lyfte upp det i munnen med en så koncentrerad min av absolut tillfredsställelse att vi höll på att skratta ihjäl oss 😀 Bliss! Ögonen halvslutna och huvudet på sned, och purrmotorn på full fart :cat: :love: 😆

Men den elaka kattslaven lät henne inte springa iväg med det. Inte så mycket för halsbandets skull egentligen – men hon kunde ju ha satt nåt i halsen! 😮

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s